Att tanka energi, heldag med den bästa! ♥

Det är något som händer inom mig när jag skriver. Jag får det ur mig, som terapi till mig själv, och redan efter förra inlägget så infann sig ett lugn i själen. Jag kan med tillförsikt säga att gårdagen var en fantastisk dag. För första gången på flera veckor så vaknade jag utan nackspärr, allting blev så klart i mina ögon. Ingenting som tryckte i mitt huvud, inga tårar som pockade på. Efter en lugn och skön förmiddag så åt Maja och jag lunch till ett par avsnitt Orange is the new black! Sedan tog vi bussen till Skärholmen och strosade runt, tittade, pratade, shoppade och riktigt myste. Mor & dottermys är det bästa som finns! Och bästa sättet att ladda mina batterier på!

Vi åt middag där innan vi satte oss på bussen hem igen, så sköna timmar! Jag älskar att få sitta ned och samtala med Maja över en middag och bara vara, vi två!
När vi kom hem bad Maja mig att vila lite i mitt sovrum och jag kunde höra hur hon fixade och donade ute i vardagsrummet. När jag fick komma ut igen hade hon gjort det jättemysigt där, tänt ljus och dukat fram lite gottigt och så låg det en present på bordet till mig. Den tjejen alltså! Hon har sån stor förståelse och empati och jag får så otroligt mycket energi av att få umgås med henne en hel Söndag såhär. Sedan avslutade vi Mor & dotterdagen typ som den började, i soffan med ett par avsnitt Orange..! Tack finaste du Maja, för en härlig dag och tack för presenten, en målarbok med Harry Potter motiv! Love it!

Mitt nya "jobb" som arbetslös innebär att söka jobb, ca 20-30 stycken per månad rekommenderas för att få ut A-kassa, och det tar ca 3-4 timmar att göra en ansökan, så det är ingen skön ledighet att vara arbetslös direkt, och självklart finns det ju inte så många arbeten inom just mitt område, så med andra ord måste jag söka jobb som jag liksom inte vet om jag klarar av. På Onsdag ska jag på en sån intervju, inte så att jag inte tycker arbetet skulle vara intressant eller kul, men mer tankar om jag kommer klara av det fysiskt. Det är liksom ingen som någonstans bryr sig om oss reumatiker. Det finns inga insatser alls, utan jobba tills du inte har några armar och ben kvar typ, är vad som gäller. Alle fall känns det så ?!? Det skulle vara riktigt trist  om jag behöver steloperera mina handleder pga att jag tvingas göra ett för tungt fysiskt arbete. Men men, så ser tydligen Sverige ut 2016.
Jag längtar efter att hitta ett arbeta där jag får känna att jag gör något viktigt för andra, jag hoppas även att jag kan läsa Matte B denna termin så jag kan söka socionomutbildningen. Har velat gå socionom så länge och jag skulle fixa det galant, det största hindret där är mer hur jag ska klara av att läsa upp Matten, he he, så jag blir behörig att söka, hmm..!

Hörrni, tack snälla ni läsare, jag blev helt överväldigad efter mitt förra inlägg, och det hav av kommentarer och sms och vänliga ord och råd jag fick av er. Jag skriver ju såklart för min egen skull och räknade inte med någon respons alls, men det värmde otroligt mycket. Tack snälla. Ni är några stycken som skrivit till mig och sagt att det inte går att kommentera här direkt på bloggen, jag ska se om jag kan lösa det, mina inställningar verkar vara rätt alle fall.

Nu önskar jag er alla en fin vecka!