tisdag 27 september 2016

Kanske att det bara var mina kära föräldrar som saknades..!

Det kanske bara var Mamma & Pappa som saknades, för sedan dem var här i Lördags på middag, så har jag mått mycket bättre. Innan har jag bara gjort det i små korta stunder och sedan kraschat igen!  Men nu orkar jag äntligen mer och mer, även om jag långt ifrån är helt mig själv, men jag känner hoppet varje dag att det kommer. Underbart skönt! Som sagt, Mammsen &  Pappsen var här i Lördags och eftersom Mamma fyllt år så var det som ett kalas för henne, och för vår fina lägenhet, och bara för att det är kul att dem får se hur vi bor. Pappa var ju här när jag flyttade upp och bar och släpade på möbler och kartonger åt oss, men Mamma hade inte sett lägenheten tidigare. Det var en väldigt skön & trevlig kväll. Emma och Mats och deras godbitar Leo och Vincent var också här. Vi bjöd på Tacopaj med lite tillbehör, sallad, nachochips, såser. Till kaffet blev det tårta och kakor. Så mysigt att umgås, äta gott, ta ett glas vin och bara vara tillsammans, familjen! Kom snart tillbaks! ♥ 
I Söndags tog jag mig en riktigt skön Söndag, Tommie gjorde plättar till frukost & jag sträckläste Martina Haags bok "Det är något som inte stämmer" så jäkla bra "slå på käften bok" till alla ni som inte förstår hur man avslutar en relation man påbörjat, och framförallt om man levat länge tillsammans. Verkligen, hur svårt kan det vara?!? Så grymt & glad för hennes skull att hon vann "Årets bok 2016" för den. Så värd på alla sätt & vis. 
Till lunch gjorde Tommie frallor som blev så goda, det är så kul att vi båda älskar att pyssla i köket, både baka & laga mat! 
Efter mycket häng med bok i soffan så tog vi en timmes promenad i strålande sol, tyvärr sa kroppen ifrån så det blev inget tempo på promenaden, men skönt ändå att komma ut, fast vi fick ta en paus på en bänk utmed vägen! Men som sagt, jag känner en förhoppning om bättring.

I Måndags efter Majas skola åkte hon & jag in till City och hade en riktigt skön kväll. Vi strosade Drottninggatan upp & ner och pratade och bara myste i varandras sällskap, hon köpte sig ett par overknee stövlar och lite kläder och accessoarer!  Vi tog pendeln tillbaka hem och gick & åt middag på vår Kinarestaurang som vi i princip är grannar med! Så skönt att sitta ned med den tjejen, vi har alltid så mycket att prata om! Älskar henne över allt annat & hon är den som stöttat mig helt fantastiskt under den här perioden, då jag många gånger får dåligt samvete för att jag mår dåligt, då är hon där mer sitt positiva sätt att vara, med dem peppande orden, och med den mest kärleksfulla famnen! Älskade Maja! ❤️

Nu ska jag bege mig ner till Vårdcentralen, det har gått en månad nu med medicin för blodtrycket. Det är ett par km dit & senast jag gick dit spöregnade det. Idag spöregnar det. Jag gillar inte regn, men jag gillar skarpt att jag mår betydligt mycket bättre än för en månad sedan! 





måndag 19 september 2016

En bättre lördag..!

Hej vänner!
I lördags var jag ute med mina tjejer. Emma, Maja & jag gick på Benkes version av Nötknäpparen på Dansens Hus. Så grym föreställning, med två av mina favoritsandansare just nu, Lisa Arnold & Daniel Koivunen, så grymma. Alla andra med såklart, vilka dansare! Och så "publikvärden" Jörgen Thorsson, som jag skrattade! Så välbehövligt just nu att bara få sitta ner & njuta av det bästa jag vet, dans! Och dessutom med finaste sällskapet!! Efter föreställningen gick vi till Bbq steakhouse på Drottninggatan och åt god mat & drack ännu godare vin! Så härlig kväll, att bara få prata & skratta & mysa och vara i stunden! ❤️ Älskar Stockholms kulturutbud! Älskar dans! Och älskar mina tjejer!
Kramar




fredag 16 september 2016

Fredagsmys..!

Jag gillar fredagar! Oftast brukar ett skönt lugn komma till mig, men just nu är det väl sådär på den fronten, men dagen har varit helt okej ändå! På fredagar brukar jag unna mig något gott till kaffet & Emmedale.  Idag blev det blåbärspaj, som Tommie gjorde igår kväll medans jag gjorde en smörgåstårta till dagens middag. Både Maja & Tommie älskar min smörgåstårta, och jag med för den delen, tröttnar aldrig på den, det är ett recept efter mina älskade morföräldrar, såklart! Det är på polarbröd och inte långfranska som många andra gör..! Och mellan lagrena är det tonfiskröra, såååå gott! Och så toppar jag med vad jag känner för, oftast räkor, vindruvor, citron m.m. Och visst är det så mycket roligare att laga mat när alla uppskattar den!! ❤️
Nu längtar jag bara hem min älskade man & att få skämma bort han ordentligt efter ett kvällspass på jobbet! ❤️
Önskar er alla en riktigt skön kväll! 





måndag 12 september 2016

"För i sprickorna kommer ljuset in..!"

Hej!
Ni är många som undrar hur jag mår, och jag är väldigt osäker på om blodtrycksmedicinen hjälper, det går mycket upp och ner, och när stressen lurar på mig mår jag ju lika dåligt som tidigare, men jag får ge det lite tid. Jag känner mig inte lika tung i benen, utan tar mig ut på någon enstaka promenad och lite, men jag längtar ju såklart till att kroppen ska orka träna ordentligt, längtar till simhallen, men det får också komma..!
Maja har varit sjuk sedan i Onsdags, inget kul alls, men hon kom som tur var iväg till skolan imorse, så helgen har varit lugn & skön, Maja har vilat massor på sitt rum, men kommit ut och ätit middag med oss andra. I fredags kom Tommie hem med en bukett blommor till mig, det gör mig glad & värmer i mitt hjärta och jag tycker blombuketter sätter sån skön känsla på helgen! Sedan hade vi kalas för hans son som fyllt 10 år, och som bor hos oss varannan vecka, så han fick bestämma fredagsmiddagen ( pizza, vilket Maja inte äter så hon fick sushi ) och så blev det paket & tårta såklart. I Lördags var vi en sväng till Skärholmen och handlade, Tommie och jag ville göra i ordning hallen och hittade ett fint sideboard att ha där, det är verkligen en så skön känsla att lägenheten börjar ta sin form. Älskar när ett hem känns varmt, mysigt och välkomnande, och vi är på god väg tycker jag, men lite piff kvar. Det jag gillar mest i vårat hem är detaljerna, loppisfynd och ärvda saker. Jag tycker inte om att ha för mycket grejer överallt utan vill att det som står framme syns ordentligt istället, som dessa söta vänner nedan i porslin, dem stod hemma hos Anne-Marie & Karl-Erik, så dem har ju verkligen ett stort affektionsvärde för mig. Finns inget bättre än att ha saker från mina kära Morföräldrar framme, det & dem ger mig sån styrka här i livet! ♥
Ha en fin vecka mina vänner!






torsdag 8 september 2016

"Då kan man lika gärna kittla varandra"

Idag har jag letat upp mina avgångsbetyg  inför ett möte på arbetsförmedlingen, och självklart blev jag sutten med hela kartongen, jag är så nostalgisk av mig och älskar att bläddra bland gamla foton, gamla gästböcker och mina vänner böcker, tidningsartiklar och skolblock..! Alla mina gamla estetpärmar, jag gick verkligen i bästa klassen på gymnasiet, håller av dem alla så varmt och tänker ofta tillbaka på de tre åren och alla teaterproduktioner vi gjorde. Och alla teaterföreställningar vi åkte på, Phantom of the Opera -94 på Oscarsteatern, Hamlet med Rikard Wolff i huvudrollen, Oidipus barn på Byteatern och Odens öga på spegelteater med Johan Ehn mfl. för att nämna några favoriter..! Underbara år helt enkelt. 
Jag hade verkligen mina värsta år på högstadiet, jag mådde fruktansvärt dåligt och mitt självförtroende var mycket mindre än på noll! Så kastades jag in i en estetklass, och vi var bara 10 elever, där fanns inget att gömma sig bakom och det tog bara några veckor innan vi skulle upp på scen två o två inför varandra..! Det sämsta och mest hemska upplevelsen, skitdålig var jag, kom av mig, sa fel och ville bara sjunka genom det där scengolvet, men det var precis vad jag behövde, kastas ut lite i rampljuset och sakteligen bli jag! Jag är evigt tacksam för dessa år nu i efterhand, men man kan ju undra vad jag skulle gå teater för från början..! Jag bestämde mig -92, jag var en heldag i Stockholm och på ett Cafe' bakom Dramaten satt Allan Edwall och jag blev så knäsvag och fnittrig och kunde liksom inte få fram så många ord, men jag fick ta ett kort på honom och han log upp sig så härligt! Där och då blev mitt val teater! Och idag i min nostalgiska kartong hittade jag Allan Edwalls handskrivna brev till mig. Jag gjorde ett specialarbete om scenografi & teaterteknik i åk 3 och skrev helt sonika ett brev till honom med frågor om hans syn på scenografi, och han svarade..! Sjävklart köpte jag boken hann rekommenderade och den tog jag sedan med 1996 till Brunnsgatan 4, på hans enmansföreställning av Hjalmar Söderbergs Dr. Glas och efteråt fick jag träffa honom och han signerade min bok. Dessa underbara nostalgiska minnen! 


onsdag 7 september 2016

Välkommen höst..!

Hej!
Det är skönt med höst tycker jag, när solen och de lite kallare vindarna möts, då mår jag som bäst, både kropp och själ. Jag älskar att ta promenader, helst med Maja såklart,att få lyssna på hennes kloka tankar och få skratta tillsammans, det är speciellt att vara någon så nära som ens dotter, vi känner varandra utan och innan och jag älskar det band som finns oss emellan. Det är så mycket respekt, tillit & glädje. Jag är så tacksam att jag har min tjej när jag inte är på topp. Hon är den största glädjekällan.
Jag har fler bättre stunder varje dag nu, än tidigare, även om det verkligen dippar emellanåt. Jag har inte så mycket att skriva, jag hoppas kunna fota oftare och därmed skriva en liten text till en bild, fr just som arbetslös känner jag mig vilsen och dagarna bara försvinner, men jag gör liksom inget..! Bara skriver cv & söker jobb. Inte min grej alls, som arbetat sedan studenten liksom, känner mig lite lost in space. Don´t like at all! Sedan är det mest hushållet som tar min tid, men jag tycker det är jättekul att laga mat, Tommie med, så vi står nästan alltid i köket tillsammans, igår gjorde vi kycklingfile, ris och currysås med fetaostsallad & majs & rårivna morötter. Idag blir det biffar med potatis och brunsås, lingon & ättiksgurka och sallad, alltid sallad såklart, både gott och så tycker inte jag om sås heller. Tycker inte sås behövs när man har sallad.
Häromdagen tog jag och Maja en runda med hennes kamera, alltid svårt att fota med nya kameror tycker jag, men med ett sådant motiv blev det såklart en uppsjö av bra bilder! Hon ♥







måndag 5 september 2016

Att tanka energi, heldag med den bästa! ♥


Det är något som händer inom mig när jag skriver. Jag får det ur mig, som terapi till mig själv, och redan efter förra inlägget så infann sig ett lugn i själen. Jag kan med tillförsikt säga att gårdagen var en fantastisk dag. För första gången på flera veckor så vaknade jag utan nackspärr, allting blev så klart i mina ögon. Ingenting som tryckte i mitt huvud, inga tårar som pockade på. Efter en lugn och skön förmiddag så åt Maja och jag lunch till ett par avsnitt Orange is the new black! Sedan tog vi bussen till Skärholmen och strosade runt, tittade, pratade, shoppade och riktigt myste. Mor & dottermys är det bästa som finns! Och bästa sättet att ladda mina batterier på!
Vi åt middag där innan vi satte oss på bussen hem igen, så sköna timmar! Jag älskar att få sitta ned och samtala med Maja över en middag och bara vara, vi två!
När vi kom hem bad Maja mig att vila lite i mitt sovrum och jag kunde höra hur hon fixade och donade ute i vardagsrummet. När jag fick komma ut igen hade hon gjort det jättemysigt där, tänt ljus och dukat fram lite gottigt och så låg det en present på bordet till mig. Den tjejen alltså! Hon har sån stor förståelse och empati och jag får så otroligt mycket energi av att få umgås med henne en hel Söndag såhär. Sedan avslutade vi Mor & dotterdagen typ som den började, i soffan med ett par avsnitt Orange..! Tack finaste du Maja, för en härlig dag och tack för presenten, en målarbok med Harry Potter motiv! Love it!

Mitt nya "jobb" som arbetslös innebär att söka jobb, ca 20-30 stycken per månad rekommenderas för att få ut A-kassa, och det tar ca 3-4 timmar att göra en ansökan, så det är ingen skön ledighet att vara arbetslös direkt, och självklart finns det ju inte så många arbeten inom just mitt område, så med andra ord måste jag söka jobb som jag liksom inte vet om jag klarar av. På Onsdag ska jag på en sån intervju, inte så att jag inte tycker arbetet skulle vara intressant eller kul, men mer tankar om jag kommer klara av det fysiskt. Det är liksom ingen som någonstans bryr sig om oss reumatiker. Det finns inga insatser alls, utan jobba tills du inte har några armar och ben kvar typ, är vad som gäller. Alle fall känns det så ?!? Det skulle vara riktigt trist  om jag behöver steloperera mina handleder pga att jag tvingas göra ett för tungt fysiskt arbete. Men men, så ser tydligen Sverige ut 2016.
Jag längtar efter att hitta ett arbeta där jag får känna att jag gör något viktigt för andra, jag hoppas även att jag kan läsa Matte B denna termin så jag kan söka socionomutbildningen. Har velat gå socionom så länge och jag skulle fixa det galant, det största hindret där är mer hur jag ska klara av att läsa upp Matten, he he, så jag blir behörig att söka, hmm..!

Hörrni, tack snälla ni läsare, jag blev helt överväldigad efter mitt förra inlägg, och det hav av kommentarer och sms och vänliga ord och råd jag fick av er. Jag skriver ju såklart för min egen skull och räknade inte med någon respons alls, men det värmde otroligt mycket. Tack snälla. Ni är några stycken som skrivit till mig och sagt att det inte går att kommentera här direkt på bloggen, jag ska se om jag kan lösa det, mina inställningar verkar vara rätt alle fall.

Nu önskar jag er alla en fin vecka! 


lördag 3 september 2016

Handlar livet om att bara ta sig över hinder på vägen..?!

Hej alla fina!
 Det var verkligen inte igår jag var inne här, ska se om jag kan damma av bloggen lite..! Idag skiner inte solen direkt, vare sig här i Huddinge eller i sinnet, det är tungt nu, livet, motsträvigt och tungt.
Allting med flytten hit, blev precis tvärtom emot vad jag trodde. Innan flytten var jag helt övertygad om hur bra allt skulle bli, jag har ju alltid älskat att vara här uppe. Älskat min anonymitet, älskat hur jag slutar tänka så mycket på, hur jag ser ut, vad andra tänker om mig, slippa all ångest..!Jag har älskat närheten till simhallar, till city, till gratisevenemang och kulturutbud och Skärholmen och sena kvällar i neonljus.
Jag "visste" att allt skulle bli toppen, och när alla frågade hur det kändes att flytta, var jag lyrisk "det ska bli såååååå härligt...!" Och "Jag klarar mig alltid, bara Maja trivs!" Och hon är absolut den viktigaste för mig, alltid. Men henne hade jag ju inte behövt oroat mig för en sekund.., den tjejen alltså, hennes mod & styrka och självkänsla & självförtroende skulle man ha hälften av..!
Det var liksom inte Maja jag behövde oroa mig för, det var visst mig själv. Jag har inte mått bra en enda dag sedan jag kom upp här typ, Flytten tog verkligen knäcken på mig och jag begriper inte varför. För här finns ju allt jag vill ha, Vår lägenhet är så otroligt fin och bra, varm och lugn och vi trivs alliopa här, Jag älskar Huddinge och vi har fått fantastiska intryck av det mesta, som utbud och mat och människor. Majas skola känns det som jag skulle kunna skriva en hel bok om, eller en handbok till hennes förra skola kanske. Här fungerar allt, och personalen styr över ungdomarna med järnhand. Jag som inte gillar vare sig slappa föräldrar/lärare osv är otroligt nöjd. För att ge ett exempel, på Majas förra skola fick jag reda på all hennes olovliga frånvaro på skolavslutningen.Då fanns det ju inget för mig som förälder att göra. Här kommer ett sms direkt: Maja har olovlig frånvaro..! Nu hade hon inte riktigt det, hon kom försent 5 minuter till en lektion och fick olovlig frånvaro hela lektionen, 60 min! Och visst, det är ju surt, men hellre så! Dessutom hände det en incident på skolan i fredags och direkt sattes ett kristeam in. Det lämnas ingenting åt slumpen. Läxförhören är skriftliga så det finns ingenstans att gömma sig om man "glömt" göra den och så får vi föräldrar veckobrev på högstadiet!!! Halleluaj säger jag, där står det exakt vilka läxor dem har och tills när. Men andra ord kan jag som förälder stötta & jag känner verkligen ett samarbete med skolan, På Majas förra skola hade jag ingen aning om vad hon hade för läxor & samarbetet kändes som ett motarbete. Det var så frustrerande och många tårar. Och så det bästa av allt, utbildad personal! Så Majas start här har varit fantastisk. Skolan är superbra, hon hänger med vänner var och varannan dag, och hon fullkomligt älskar sina dansklasser. Hon har tre lektioner i veckan, två jazzpass, ett med Stina Helmers och ett med Jeannine Castro Inostroza och ett pass modernt med Linn Yttersjö. Grymma!

Men över till mig då, migrän och nackspärr var och varannan dag, kroniskt sjuk sedan 20 år tillbaka och jag känner mig äldre än äldst, min Pappa 70 år, är liksom 10 ggr piggare. Mitt blodtryck är oroande högt och mitt hjärta liksom rusar hela tiden, andningen sitter liksom uppe i munnen och jag kan inte varvar ner. Nu har jag fått medicin för blodtrycket och jag tycker jag försöker verkligen ta hand om mig, vilar och ber och stänger av alla måsten. Men då kommer liksom ångesten istället för allt jag missar, vi skulle gå på En midsommarnatssdröm i Vitabergsparken, en dansföreställning som jag längtat efter att se så länge, men nope, kroppen orkar inte och jag är rädd varje dag för att klappa ihop. Och så får jag ångest över att må såhär, jag vill ju inte det!!!! Jag vill vara pigg, gå till simhallen, söka jobb med glädje och inte med press och tårar som rinner för huvudvärken håller på att spränga mig i bitar, nacken smörjs och tabletter inmundigas med jämna mellanrum men hjärtat rusar på, liksom livet och jag hittar inte nödbromsen.
 Tur att jag har min Tommie, jag älskar hur han skickar sin knutna näve till mig var & varannan dag med texten: Min kämpe! ❤️
Han alltså! ❤️