söndag 30 maj 2010

ATT TA VARA PÅ ÖGONBLICKEN...


När Maja behagades vakna, 10.30, bjöd hon på sång, en chokladask och en teckning, jag älskar den tjejan ♥
Jag älskar hennes sätt att vara, och hon gör mig så lycklig, ingenting vore värt någonting utan henne...!
Dagen idag har bara "försvunnit", efter lite mys här hemma, stod min Mor för maten och efter det hade jag styrelsemöte, eller i alle fall kind of..., vi var inte ens beslutsfattande :( Alla dessa timmar jag lagt ner på detta möte, det blev lite snopet...., men tyvärr dyker ju förhinder upp.
Egentligen väldigt dum dag att ha fullbokad med sitta inne grejer, vädret har ju för en gångs skull varit toppen, får be för fler sådana...!


Jag hoppas blogginspirationen kommer tillbaka, ni märker ju
att den inte är på topp :)
KRAMAR från Ann-Sofie,

5 kommentarer:

Jessica sa...

Hej vännen min!
Åh vad vore man utan dessa små underbara barn :)De gör verkligen livet värt att leva varje dag!!!!

Jag har så dåligt samvete för att jag är så dålig på att kika in nu för tiden *skäms* Jag tänker på dig jätte och hoppas så att du är okej i jobb, sjukdom och livet!
Förstår ju mer än väl att det varit tufft på sjukdoms-sidan den sista tiden!Du ÄR EN KÄMPE Annso-det kan inte sägas nog många ggr!!!

Jag blir glad varje gång du skriver några rader, och jag tror att med våren och sommaren så avtar blogglusten litegrann, man vill göra annat än att sitta vid datorn ;) men jag/vi finns här oavsett!

Mängder med KRAMAR och nu håller vi tummarna för att värmen kommer med JUNI!
//Jessica

Jessica igen :-) sa...

*skakar på huvudet*
Tänker på dig jätte *skrattar*
MYCKET skulle det förstås stå oxå ;))
Förvirrade hjärna ;-)

Anonym sa...

Ja du, den ungen går inte av för hackor, bara komma på att jag oxå ska ha en ros :) så söt så man bara dör!
Hoppas ni får en underbar vecka o jag håller en tumme vid premiären :) Hälsa familjen o krama om Maja från mig!
Kramar Anette

Ann-Sofie sa...

Va go du är Jessica :)

Ja, Anette hon är verkligen omtänksam och speciell, funderar och agerar, hon gör ofta det där lilla som betyder så mycket, som en annan oftast viftar bort...
KRAM!

Anonym sa...

Ja verkligen för jag blev så otroligt glad :)
Anette