Har länge funderat på det där med kall...vad jag är menad för...måste ju erkänna det bara känns tungt och bökigt när jag nu 32 år in i livet skulle bli en fantastisk snickare eller målare...eller en välsignad präst...! Allt kräver ju minst fem års utbildning....njae, jag får istället ersätta dessa längtan som hobby...snickra på lite beg möbler och måla om dom...och det där med präst behöver man ju inte va präst för...det jag tycker är det fina med att vara präst, e ju att finnas för medmänniskan, genuint vilja väl, en önskan om välmående, frälsning och samtal...Jag tror det finns betydligt fler än jag som önskar vi vore lite mer som...Jesus!
Ha en jätteskön fredagskväll!
Kramar Ann-Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar