måndag 5 september 2016

Att tanka energi, heldag med den bästa! ♥


Det är något som händer inom mig när jag skriver. Jag får det ur mig, som terapi till mig själv, och redan efter förra inlägget så infann sig ett lugn i själen. Jag kan med tillförsikt säga att gårdagen var en fantastisk dag. För första gången på flera veckor så vaknade jag utan nackspärr, allting blev så klart i mina ögon. Ingenting som tryckte i mitt huvud, inga tårar som pockade på. Efter en lugn och skön förmiddag så åt Maja och jag lunch till ett par avsnitt Orange is the new black! Sedan tog vi bussen till Skärholmen och strosade runt, tittade, pratade, shoppade och riktigt myste. Mor & dottermys är det bästa som finns! Och bästa sättet att ladda mina batterier på!
Vi åt middag där innan vi satte oss på bussen hem igen, så sköna timmar! Jag älskar att få sitta ned och samtala med Maja över en middag och bara vara, vi två!
När vi kom hem bad Maja mig att vila lite i mitt sovrum och jag kunde höra hur hon fixade och donade ute i vardagsrummet. När jag fick komma ut igen hade hon gjort det jättemysigt där, tänt ljus och dukat fram lite gottigt och så låg det en present på bordet till mig. Den tjejen alltså! Hon har sån stor förståelse och empati och jag får så otroligt mycket energi av att få umgås med henne en hel Söndag såhär. Sedan avslutade vi Mor & dotterdagen typ som den började, i soffan med ett par avsnitt Orange..! Tack finaste du Maja, för en härlig dag och tack för presenten, en målarbok med Harry Potter motiv! Love it!

Mitt nya "jobb" som arbetslös innebär att söka jobb, ca 20-30 stycken per månad rekommenderas för att få ut A-kassa, och det tar ca 3-4 timmar att göra en ansökan, så det är ingen skön ledighet att vara arbetslös direkt, och självklart finns det ju inte så många arbeten inom just mitt område, så med andra ord måste jag söka jobb som jag liksom inte vet om jag klarar av. På Onsdag ska jag på en sån intervju, inte så att jag inte tycker arbetet skulle vara intressant eller kul, men mer tankar om jag kommer klara av det fysiskt. Det är liksom ingen som någonstans bryr sig om oss reumatiker. Det finns inga insatser alls, utan jobba tills du inte har några armar och ben kvar typ, är vad som gäller. Alle fall känns det så ?!? Det skulle vara riktigt trist  om jag behöver steloperera mina handleder pga att jag tvingas göra ett för tungt fysiskt arbete. Men men, så ser tydligen Sverige ut 2016.
Jag längtar efter att hitta ett arbeta där jag får känna att jag gör något viktigt för andra, jag hoppas även att jag kan läsa Matte B denna termin så jag kan söka socionomutbildningen. Har velat gå socionom så länge och jag skulle fixa det galant, det största hindret där är mer hur jag ska klara av att läsa upp Matten, he he, så jag blir behörig att söka, hmm..!

Hörrni, tack snälla ni läsare, jag blev helt överväldigad efter mitt förra inlägg, och det hav av kommentarer och sms och vänliga ord och råd jag fick av er. Jag skriver ju såklart för min egen skull och räknade inte med någon respons alls, men det värmde otroligt mycket. Tack snälla. Ni är några stycken som skrivit till mig och sagt att det inte går att kommentera här direkt på bloggen, jag ska se om jag kan lösa det, mina inställningar verkar vara rätt alle fall.

Nu önskar jag er alla en fin vecka! 


lördag 3 september 2016

Handlar livet om att bara ta sig över hinder på vägen..?!

Hej alla fina!
 Det var verkligen inte igår jag var inne här, ska se om jag kan damma av bloggen lite..! Idag skiner inte solen direkt, vare sig här i Huddinge eller i sinnet, det är tungt nu, livet, motsträvigt och tungt.
Allting med flytten hit, blev precis tvärtom emot vad jag trodde. Innan flytten var jag helt övertygad om hur bra allt skulle bli, jag har ju alltid älskat att vara här uppe. Älskat min anonymitet, älskat hur jag slutar tänka så mycket på, hur jag ser ut, vad andra tänker om mig, slippa all ångest..!Jag har älskat närheten till simhallar, till city, till gratisevenemang och kulturutbud och Skärholmen och sena kvällar i neonljus.
Jag "visste" att allt skulle bli toppen, och när alla frågade hur det kändes att flytta, var jag lyrisk "det ska bli såååååå härligt...!" Och "Jag klarar mig alltid, bara Maja trivs!" Och hon är absolut den viktigaste för mig, alltid. Men henne hade jag ju inte behövt oroat mig för en sekund.., den tjejen alltså, hennes mod & styrka och självkänsla & självförtroende skulle man ha hälften av..!
Det var liksom inte Maja jag behövde oroa mig för, det var visst mig själv. Jag har inte mått bra en enda dag sedan jag kom upp här typ, Flytten tog verkligen knäcken på mig och jag begriper inte varför. För här finns ju allt jag vill ha, Vår lägenhet är så otroligt fin och bra, varm och lugn och vi trivs alliopa här, Jag älskar Huddinge och vi har fått fantastiska intryck av det mesta, som utbud och mat och människor. Majas skola känns det som jag skulle kunna skriva en hel bok om, eller en handbok till hennes förra skola kanske. Här fungerar allt, och personalen styr över ungdomarna med järnhand. Jag som inte gillar vare sig slappa föräldrar/lärare osv är otroligt nöjd. För att ge ett exempel, på Majas förra skola fick jag reda på all hennes olovliga frånvaro på skolavslutningen.Då fanns det ju inget för mig som förälder att göra. Här kommer ett sms direkt: Maja har olovlig frånvaro..! Nu hade hon inte riktigt det, hon kom försent 5 minuter till en lektion och fick olovlig frånvaro hela lektionen, 60 min! Och visst, det är ju surt, men hellre så! Dessutom hände det en incident på skolan i fredags och direkt sattes ett kristeam in. Det lämnas ingenting åt slumpen. Läxförhören är skriftliga så det finns ingenstans att gömma sig om man "glömt" göra den och så får vi föräldrar veckobrev på högstadiet!!! Halleluaj säger jag, där står det exakt vilka läxor dem har och tills när. Men andra ord kan jag som förälder stötta & jag känner verkligen ett samarbete med skolan, På Majas förra skola hade jag ingen aning om vad hon hade för läxor & samarbetet kändes som ett motarbete. Det var så frustrerande och många tårar. Och så det bästa av allt, utbildad personal! Så Majas start här har varit fantastisk. Skolan är superbra, hon hänger med vänner var och varannan dag, och hon fullkomligt älskar sina dansklasser. Hon har tre lektioner i veckan, två jazzpass, ett med Stina Helmers och ett med Jeannine Castro Inostroza och ett pass modernt med Linn Yttersjö. Grymma!

Men över till mig då, migrän och nackspärr var och varannan dag, kroniskt sjuk sedan 20 år tillbaka och jag känner mig äldre än äldst, min Pappa 70 år, är liksom 10 ggr piggare. Mitt blodtryck är oroande högt och mitt hjärta liksom rusar hela tiden, andningen sitter liksom uppe i munnen och jag kan inte varvar ner. Nu har jag fått medicin för blodtrycket och jag tycker jag försöker verkligen ta hand om mig, vilar och ber och stänger av alla måsten. Men då kommer liksom ångesten istället för allt jag missar, vi skulle gå på En midsommarnatssdröm i Vitabergsparken, en dansföreställning som jag längtat efter att se så länge, men nope, kroppen orkar inte och jag är rädd varje dag för att klappa ihop. Och så får jag ångest över att må såhär, jag vill ju inte det!!!! Jag vill vara pigg, gå till simhallen, söka jobb med glädje och inte med press och tårar som rinner för huvudvärken håller på att spränga mig i bitar, nacken smörjs och tabletter inmundigas med jämna mellanrum men hjärtat rusar på, liksom livet och jag hittar inte nödbromsen.
 Tur att jag har min Tommie, jag älskar hur han skickar sin knutna näve till mig var & varannan dag med texten: Min kämpe! ❤️
Han alltså! ❤️





tisdag 1 september 2015

Störst av allt är kärleken..!

Hej!
Jag glömmer verkligen bort min blogg, livet just nu går fram i en rasande fart! Det är mycket planering, och det blir mycket tid i telefonen med min älskade man, som särbos! Och jo, ni läste rätt, om det nu undgått någon. Jag är numera Tommies fru och vi båda heter Svensson i efternamn. Och Maja heter numera Svensson Holmberg i efternamn. Den underbara tjejen som utan några som helst tveksamheter ville heta som båda sina föräldrar! Hon har ett så stort hjärta min tjej! ❤️
Över till min och Tommies bröllopsdag! Hela dagen var sån skön känsla, ni vet, när det bara faller på plats livet, så som det var tänkt att vara! Tommie och jag har flera gånger gråtit tillsammans över att vi inte möttes tidigare..! Över alla år vi bara längtat och väntat efter varandra..! Men samtidigt är det så märkligt att vi inte har mötts tidigare, så vi måste ändå vila i att det fanns en mening med det också! Och som Tommie säger själv, så hade jag ju aldrig blivit kär i en sportnörd, som han var, och visst ligger det något i det..! 
Så det var såklart helt magiskt för oss att äntligen få säga ja till varandra, och inför Gud, som lät våra vägar korsas..! ❤️
Vigselakten var så innerlig och kärleksfull! Sån fantastisk präst som verkligen fångat upp oss, och hans vigseltal till oss, blev vi så rörda över, inte ett öga torrt! ❤️


❤️





lördag 6 juni 2015

Tommie! ❤️

När jag inte orkar mer, då orkar du för mig! När jag tappar hoppet, så har du hopp för mig! Och när jag knappt kan andas, då andas du för mig! ❤️





onsdag 29 april 2015

Sent ska syndaren vakna!

Då hänger kallelsen till Familjerätten som ett ok på kylskåpet. Jag kan knappt titta på lappen utan att brista ut i gråt. Gång på gång. Det är 20 dagar kvar dit x massor med tårar! Jag försöker förstå mina tårar, vet inte riktigt vad för sorg dem står för! Jag har absolut inget att oroa mig för! JAG har varit helt FANTASTISK i hela Majas liv! Jag har alltid velat hennes bästa och gjort allt jag kunnat för att hon ska ha en bra relation till sin Far Peter och släkten på hans sida!
Men självklart har det varit svårt, framförallt pga Peters ständiga och egoistiska frånvaro i Majas liv. Framförallt pga alla hans brutna löften!! Genom åren har Maja och jag snarare förväntat oss att han kommer ställa in de ggr ( varannan helg ) det är sagt hon ska vara hos honom. Hennes besvikna miner! Jag önskar att jag då hade varit påläst om familjerätten! Om MAJAS RÄTT till umgänge med sin Far! Tror inte det finns en enda paragraf jag inte läst nu! Familjerätten är till för barnens bästa, med barnets åsikter i fokus! 
Och det är Peter som kallar mig dit! Det är nog bara i den korta lilla meningen tårarna finns! 

Lönar det sig någonsin här i livet att vara snäll? 

onsdag 15 april 2015

Livet, vi firar det! ❤️

Det känns som livet springer fram, det är en lustig känsla att leva med min älskade fästman med 30 mil mellan oss, men vi är de bästa särbosarna som finns! Men det har blivit så, att min blogg bara handlar om Tommie och mig, små korta inlägg, för oss, att kunna återvända till, minnas och bara le! Han fyllde år i Söndags och det var underbart härligt att få ha honom här, vi har haft påsklov tillsammans, så härligt att fira honom ordentligt, ordna kalas och bjuda in hans fina familj! 
Nu kommer han snart ner igen, och då blir det också kalas..! Tänk att min älskade dotter fyller 14!! Alltså, hur tiden springer fram! Jag är så tacksam över min förmåga att stanna upp och ta in nuet, att jag hela hennes uppväxt varit närvarande för att jag älskar att vara hennes Mamma! Hon är den finaste tjej som finns, och så unik i sitt sätt att vara! Även om denna tonåring prövar mitt tålamod, så lyser alltid hennes sprudlande personlighet igenom! ❤️ Att få ha Gud, Tommie och Maja i mitt liv, det är min högsta vinst här på jorden! 


torsdag 19 mars 2015

Han, som gör livet så enkelt att leva!

Hur han tar sig tid till mig, åker från Stockholm tisdag efter jobb, för att kunna umgås med mig hans lediga onsdag, sedan upp till Stockholm igen tidigt för jobb torsdag! Hur han tar hand om mig, trots världens migrän och nackspärr, så fick han med mig ut, till klipporna på en filt, solen stekte, ljudet av vågorna, lugnet, hans famn och hans kyssar! Där kunde vi sitta i all oändlighet! ❤️
Hur han älskar mig, trots mina sjukdomar och dess biverkningar! 
Det är kärlek det!!! ❤️