Sent ska syndaren vakna!

Då hänger kallelsen till Familjerätten som ett ok på kylskåpet. Jag kan knappt titta på lappen utan att brista ut i gråt. Gång på gång. Det är 20 dagar kvar dit x massor med tårar! Jag försöker förstå mina tårar, vet inte riktigt vad för sorg dem står för! Jag har absolut inget att oroa mig för! JAG har varit helt FANTASTISK i hela Majas liv! Jag har alltid velat hennes bästa och gjort allt jag kunnat för att hon ska ha en bra relation till sin Far Peter och släkten på hans sida!

Men självklart har det varit svårt, framförallt pga Peters ständiga och egoistiska frånvaro i Majas liv. Framförallt pga alla hans brutna löften!! Genom åren har Maja och jag snarare förväntat oss att han kommer ställa in de ggr ( varannan helg ) det är sagt hon ska vara hos honom. Hennes besvikna miner! Jag önskar att jag då hade varit påläst om familjerätten! Om MAJAS RÄTT till umgänge med sin Far! Tror inte det finns en enda paragraf jag inte läst nu! Familjerätten är till för barnens bästa, med barnets åsikter i fokus! 

Och det är Peter som kallar mig dit! Det är nog bara i den korta lilla meningen tårarna finns! 

Lönar det sig någonsin här i livet att vara snäll?