Ett litet vemod vill in...

Även om jag välkomnar Hösten och fullkomligt älskar när årstiderna skiftar, tror inte det finns något vackrare än så i Sverige, tycker jag ändå det lägger sig ett visst vemod över slutet av Augusti, badstränderna är tomma och öde igen, balkongdörren står inte vidöppen längre, barfotafötter byts ut mot strumpor. Det är bara just i övergången ett litet vemod vill in, för sedan vänder det, älskar när starka friska höstvindar tar tag i livet..!
Och den bjuder på många guldkorn, jag var på terminens första Zumbapass i tisdags, så himla kul det var, älskade passet, och musiken är så medryckande. Härligt! Snart är det september också och då kan jag äntligen börja simma igen, det är sommartider i simhallen fram tills dess, men snart, snart. Har saknat simningen grymt mycket, det är så meditativt att simma där utmed panoramafönstrena, ibland regnar det, eller så skiner solen i ögonen, eller så har snön lagt sig utanför, efteråt i bastun brukar jag alltid be en stund, haha, brukar fundera på hur kul det kunde se ut om någon såg mig... Men det är nåt som sagt med simningen, jag bara känner sån stor tacksamhet varje gång jag är där, känner mig levande, känner hur kroppen stärks, hur mina leder mjukas upp, känner en friskhet för en stund. Bara tacksam för livet! Och det är ju väl värt att be för! ♥

Kramar Ann-Sofie