Hej och hå, lunka på...

Igår morse var det tungt när jag gav mig ut, kände ganska direkt att kroppen inte var okej, det kändes som jag bara gick med högra benet, så jag kämpade på och tänkte: Vänster, höger, vänster, höger, vänster, vänster, höger, som en ramsa i huvudet för att komma igång med båda benen, men det hjälpte föga. Så in i skogen, hjärtklappningen som jag hade i torsdagskväll var kvar, kändes som hjärtat tog sig några volter, men jag fortsatte, lite frisk luft har la ingen dött av...!
Men till slut var det som om kroppen sa ifrån, jag var halt, hjärtat bankade, yrsel och såg stjärnor, så jag trodde typ  jag skulle dö på plats och då, men som till min räddning, precis då, så uppenbarade sig en träbänk i skogen, så jag la mig på den, andades, njöt av solen och de fina kossorna i hagen, låg till insikten kom till mig, gå hem!
Så jag vände om, men då efter vila ville kroppen helt plötsligt springa, fast jag var ute på promenad. Springa? Jo, kroppen ville, och eftersom jag aldrig sprungit i hela mitt liv, typ, så tänkte jag testa, så jag började jogga, och kroppen ville nog som den sa, för det gick jättebra förutom skumpet: bom, bom, bom lät det som bakom mig..., jag förstod till slut, det var min stora rumpa som skumpa, haha...! Men jag sprang, säkert långt och kul var det!
Det gör vi om en dag sa kroppen, okej svarade jag, det var bara rumpan som tvekade!

Kram och härlig kväll! ♥
Ann-Sofie