Äntligen på väg, jag förlänger mina steg...!

Hej alla fina bloggläsare!
När ni läser detta är jag på Öland, brukar inte kunna vare sig blogga eller facebooka därifrån, bara utanför Snäckan i Löttorp, kan ju inte hänga där jämt ;)
Så vi hörs och ses när vi hörs och ses liksom :))
Jo vi skulle egentligen till Öland först på Lördag, men Campingen ringde igår kväll och frågade om vi ville ha ett par nätter gratis och komma som idag istället, och vi liksom bara What?? Att vi vill! Wiiiiihoooo...! Och sedan packade jag och fejade och grejade, och liksom dansade och sjöng mig fram av lycka! ♥
KRAMAR från mig och mitt paradis! ♥
Ann-Sofie

Saknade er ikväll...! ♥

Älskar mina syskon! Jag är så himla tacksam för dem, de finns alltid nära, även när avstånd är mellan oss. Har ett underbart kort som talar mycket för sig själv, om hur det är, när vi ses, mina kära syskon. Vi skrattar mycket tillsammans. Jag vore ingenting utan er! ♥

Vi har en grej för oss i min familj, till intromusiken till Morden i Midsomer, vi liksom dirigerar med i musiken med våra händer typ, gör ni också så? Haha.., hos oss är det alle fall en självklarhet! 

Kortet är ifrån en sommarkväll 2009, i en stuga, i Södvik, på Öland. Vi kollar på Morden, och intromusiken har precis satt igång...! 

Önskar att ni hade suttit i soffan med mig ikväll! ♥

Jag vill ha en Ernst i mitt liv! ♥

Vid regnbågens slut...

Hur jobbig det än kan kännas, så kommer semestern till slut, och då spelar det ingen roll, hur tungt året har varit, på Öland blir jag hel igen!
Öland! När jag åker över bron..., det riktigt suger till i magen, och tårarna vill bara forsa nerför kinderna, men så när jag är på andra sidan, då har det hänt, friden och lugnet infinner sig och inget kan göra mig ledsen! På Öland är vi bara ett med varandra, naturen, livet, andligheten och jag!
Bättre än på Öland kan inte finnas..
Där kan jag vandra i mina morföräldrars fotspår, se det lilla huset där Karl-Eriks föräldrar bodde, eller åka förbi utanför mormor o morfars gamla hus i Legenäs, där mamma sprang barfota med kattungar och skratt, där morfar gick på åkern o plöjde, där de tog cykeln ner till Sandvik för ett dopp...

En dag ska jag ta mitt pick o pack och flytta dit, tänk att få må så bra varje dag!

Ingen medicin i världen kan mäta sig med Öland! 

KRAMAR Ann-Sofie

Såhär skrev jag om Öland en annan vår, ett annat år, ni som läst min blogg länge vet ju hur jag känt för denna vackra lilla ö...Men att åka till Öland i sommar känns läskigt, jag är rädd för hur det kommer kännas nu, tänk om det inte är vi längre, Öland och jag!

När man vill vara sig själv för en stund...

Det blev en heldag i Västervik idag! Skulle fylla på medicin vilket gick sådär, var svårstucken, så det svartnade lite för ögonen, blev yr och fick lägga mig i en sjuksäng, haha..! Men men, efter droppet shoppade vi lite, lunchade på Mc Donalds och eftersom vi hade badkläder med oss blev det några timmar vid vattnet! Underbart skönt att ligga och sola på klipporna, var riktigt nära jag tog mig ett dopp jag med, men ville inte bli kräftmat! Jösses, stora kräftor och abborrar runt fötterna var inget för mig, hade det tufft nog på land bland myror och spindlar ;)
Skön dag, lång dag, lite tuff dag, trött här, så skönt att landa med en kall öl i soffan, och sängen är inte långt bort nu!

Kram och godnatt!
Ann-Sofie

Bland pina och pioner...

Saknar min tjej! Är sur och irriterad idag och utan henne är inget bra!
Jag som vaknade pigg och utvilad, nu är det över 14 dagar som jag sovit på nätterna, det är verkligen medicin mot mycket, att få sova. Det var ännu en hälsning Karl-Erik hade till mig, han ville att jag skulle sova, och han lovade att vaka och sitta vid min sängkant!
Vi hade en grej, morfar och jag, under den månaden vi bodde tillsammans. Varje kväll, vid 22 tiden, var det jag, som satt vid hans sängkant, bara höll hans hand, han klappade min kind, vi kramades godnatt! ♥
Alle fall, upp i morse, på med träningskläder och ut på promenad. Stopp. Mina ben är mina främsta fiender, högerbenet, de första 2 kilometerna hade jag krampkänningar kanske 15 ggr, jag vet inte, kändes som hela tiden, och det kändes som jag inte tog mig framåt, tungt och ont, men vid tre kilometer släppte det, då fick jag upp en rejäl fart, svetten kom och jag kände mig stark, precis sådär jag vill känna, men när räknaren slår om till 5 km, bara hugger det till i min högra lunga! Alltså, lagen om alltings jävlighet! Förbannar min kropp! Är så trött på den! Vill inte vara med mer!

Fick ringa återbud till finaste vännen jag var bjuden till ikväll, jag hade behövt tjejhäng, fest och skratt!
Ja, ja, vad är väl en bal på slottet....

Ingen vettig skit på tv:n heller, får bli Morden i Midsomer, funkar ju alltid, älskar den engelska landsbygden så ja, ja...

Ni hör hur gnällig jag är idag va? Och nu tänker ni: Idag??
Men tack mina kära, fina bloggläsare, min tappra lilla skara, som står ut med mig i vått och torrt! Både bland pina och pioner!
Ni får ha en jätteskön Lördagskväll!
Kramar Ann-Sofie

Och ps, har man inga rosa pioner att hämta in från sin trädgård längre, så går det minst lika bra att köpa sig några! ♥ Jamen..., så är det inte ett litet leende här ändå?!

Sommarlov!

Nu är det sommarlov! Så himla skönt att slippa höra väckarklockan 06.15, slippa tänka på läxläsning och mattider, nu kan vi bara strosa strosa lite och ta dagarna som dom kommer eller planera som vi vill! Skönt! Jag är så himla stolt över Maja, hur fint hon klarat femman ändå, trots yttre påfrestningar så har hon presterat otroligt bra! Min fina vackra underbara unge! Du är mitt allt! ❤

Andas och räkna till tio...

Jag har en tweenie här hemma, det kräver en hel del energi, styrka, argument och konsekventa regler! Brukar alltid säga att var tid har sin charm, och visst är det så, denna kräver bara lite mer räkning...! Jag andas och räknar till tio!

Kramar Ann-Sofie

Sommarens regn...

Att vakna och regnet smattrar mot fönsterskärmen, sovrummet som är svalt från fönstret på glänt, jag känner mys i min själ! Jag känner mig omfamnad av dagen! Och önskar er fina som kikar in här en härlig dag!

Tacksam! ❤

Kram Ann-Sofie

Godmorgon...

Det är Onsdagmorgon, det är en lättare morgon än på länge! Dels vaknar jag migränfri, så himla skönt, men så vaknar jag lite friare och gladare även i själen, det där att tiden läker alla sår, har återigen visat sig vara just så! 

Det är Onsdagmorgon, jag tröttnar aldrig på att smyga in till Maja och sätta mig på hennes sängkant, så vacker att titta på, där hon sover så gott och fridfullt, varje morgon när jag sitter vid hennes sängkant vaknar hon upp med ett leende, vilken fantastisk start på dagen! Tacksam! ❤

Imorgon är en annan dag...

Migrän idag, sängliggandes, försöker hitta någon uns av energi och jädrar anamma så jag tar mig iväg på Majas klassfest, brännboll! Nämen tjoho så kul! 

Kram Ann-Sofie

Vi är inte såna som på slutet får varann...!

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att hon är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att hon är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig...!

Hela året har jag väntat på Juni, Juli, Augusti...

Solen, kärleksrund och varm och god, ger mig energi, gör mig lycklig, men suger musten ur mig, är typ så trött så jag inte orkar lägga omkull mig i sängen, men längtar efter sömn, imorgon mer Mor och dotter mys med mitt lilla hjärta! ♥

Kram på er! 

Ann-Sofie

Du omsluter mig på alla sidor...

Underbar eftermiddag, sol och värme, brygga och fågelkvitter, kaffetermos, en glass, bara vågskvalp som kluckade, nästan sövande lugn, kroppen som går på sparlågor av sommarlovslängtan, vacker grönska, barfota fötter och massa kramar...! Tror nästan jag var i himmelen för en stund idag! ♥

Kram Ann-Sofie

Ordningen återställd...! ♥

Nu är hon hemma min tjej, sekunden hon kliver innanför dörren och ropar Hallå Mamma! Då känns allt det jobbiga som överkomligt, modet och styrkan kommer till mig och jag kan äntligen andas igen! Stressen över bröstet lättar och jag mår riktigt gott! Älskar mitt lilla monster! Älskar hur hon pratar hål i öronen på mig om allt mellan himmel och jord, älskar hur hon flyger upp vid varje tvreklam och dansar, älskar hur vi skrattar tillsammans, hur vi kan fnissa, hur vi myser, hur hon lägger sin arm om mig, hur hon skojar och skämtar bort saker, hennes kvickhet, hennes...! Jag skulle kunna hålla på i all oändlighet! Jag är sån lyckligt lottad Mamma, hon är den finaste som finns, hon gör mig så stolt, som i fredags när hon var på disco, alla var inne och hade kul, men en tjej stod utanför, och när Maja hörde att hon inte hade några pengar till entrén så bjöd Maja henne! Min fina tjej! ♥

Vi har ätit gomiddag och tittat på Burlesque, Majas favvofilm just nu! :)
Kram på er alla som kikar in, ha en jättefin Söndagkväll och ta hand om er! ♥
Ann-Sofie

En ensam Lördagkväll...

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn...! ♥

Hej och hå, lunka på...

Igår morse var det tungt när jag gav mig ut, kände ganska direkt att kroppen inte var okej, det kändes som jag bara gick med högra benet, så jag kämpade på och tänkte: Vänster, höger, vänster, höger, vänster, vänster, höger, som en ramsa i huvudet för att komma igång med båda benen, men det hjälpte föga. Så in i skogen, hjärtklappningen som jag hade i torsdagskväll var kvar, kändes som hjärtat tog sig några volter, men jag fortsatte, lite frisk luft har la ingen dött av...!
Men till slut var det som om kroppen sa ifrån, jag var halt, hjärtat bankade, yrsel och såg stjärnor, så jag trodde typ  jag skulle dö på plats och då, men som till min räddning, precis då, så uppenbarade sig en träbänk i skogen, så jag la mig på den, andades, njöt av solen och de fina kossorna i hagen, låg till insikten kom till mig, gå hem!
Så jag vände om, men då efter vila ville kroppen helt plötsligt springa, fast jag var ute på promenad. Springa? Jo, kroppen ville, och eftersom jag aldrig sprungit i hela mitt liv, typ, så tänkte jag testa, så jag började jogga, och kroppen ville nog som den sa, för det gick jättebra förutom skumpet: bom, bom, bom lät det som bakom mig..., jag förstod till slut, det var min stora rumpa som skumpa, haha...! Men jag sprang, säkert långt och kul var det!
Det gör vi om en dag sa kroppen, okej svarade jag, det var bara rumpan som tvekade!

Kram och härlig kväll! ♥
Ann-Sofie