Först la hon upp Tarotkort, och beskrev mig som person. Jag tror hon hade hunnit säga max fyra meningar innan den första tåren rann. Jag trodde det skulle finnas en och annan likhet, lite känna igen sig, men här berättade hon exakt hur jag är, om man känner mig riktigt väl, det kändes märkligt att någon som jag aldrig träffat kunde pricka in mig så, och jag blev otroligt rörd och känslosam. Jamen vilken tur då, att det absolut första hon sa, var att jag är en känslomänniska! Jo jag vet!! Så en tår eller två kunde jag ju bjuda på då...
Alle fall, att möta ett medium såhär var otroligt berikande, det gav mig kraft, styrka, mod, insikt, hopp och längtan! Jag vill inte dela för mycket av mitt samtal där, det var så mycket som stämde, att jag liksom själv behöver smälta orden och ta in meningarna!
Men ni ska få höra vad hon sa om de andar hon kände var med oss, hon sa såhär:
Jag känner en äldre man, kanske dryga 70 år, han är inte så lång, han har kort klippt hår, tunt hår, han är inte snagg, men kort klippt, vitt, ljust hår...
Han har en otrolig glimt i ögat, han är skojfrisk, och jag ser att han vill räcka över en blomma till dig...! Men det är nästan som han vill skoja nu med, som en såndär skämtblomma, som han håller fram emot dig, och när du ska ta den, trycker han till, så det sprutar vatten på dig...! ♥
Här kan jag erkänna att det var med än en tår som rann! Jag fick ställa den frågan jag länge velat till Morfar, och fick ett svar jag kände bara kunde komma ifrån just honom. Han berättade mer för mig, men jag får vara lite hemlighetsfull, för som sagt, att möta ett medium är ändå väldigt personligt, något varmt att ta med sig. Jag har bara gott att säga om dagens möte, så har du funderat på att prova så gör det, jag blev glatt överraskad och har verkligen något med mig nu på vägen, något att ta fasta på, något som känns riktigt bra!
Kramar Ann-Sofie
7 kommentarer:
<3
♥
Vilken upplevelse! Och underbart att lilla morfar kom och prata med dig! ❤
Åh, jag visste att det var morfar innan jag ens läst färdigt. Tårarna rinner här med kan jag säga. Så himla typiskt honom.Hälsa till honom nästa gång du pratar med honom.
Kram Biggi.
Ja, det var kul att beskrivningen var så typisk honom, och jag kände han hela tiden med, det var väldigt känslosamt! Är säker på att han finns vid din sida så det är bara att börja prata med han! :)
Kram ♥
Åh jag ryser när jag läser ditt inlägg <3
Det är så häftigt och känslosamt :)
Jag var för måååånga år sen (typ 1996) hos en spåkvinna och jag kan fortf förvånas över hur många rätt hon hade.
Jag hade dock 2 öden och jag valde det hon inte trodde på...*ler snett* men jag lärde mig iaf livets stora läxa på den vägen :)
Stor stor kram finaste du!
Spännande Ju Jessica! Stor kram tillbaka till dig fina! ❤
Skicka en kommentar