Jag gick till min bil på en parkering, och en man i 75+ åldern nånstans, kom fram och bara ville säga hej, eftersom min bil först tillhört honom...! Vad är oddsen på det liksom? Det var ju verkligen meningen att vi skulle mötas just där, bilen som hade betytt så mycket för honom då, min bil, som jag ska köra till skroten nästa vecka, men det berättade jag ju inte, orden kunde liksom inte tas i min mun, han såg ju så glad ut, och jag förstår han, har ju själv varit barnsligt förtjust i min lättkörda bil! Han tyckte det var så kul, och berättade vilken bra bil jag fått tag på, och att han fortfarande körde Ford, eeeeh jo jag såg det, lite skillnad mot min rishög, så körde han, fortfarande blå Ford, men värsta modellen, värsta fälgarna, hihi..
All fall, jag har tänkt mycket på sista tiden om saker och ting, möten or whatever händer av en anledning, jag har alltid trott så tidigare, nu vet jag inte längre..., men även om man inte alltid kan förstå för stunden, så med tiden, eller efter flera år, kanske pusslet kan läggas ihop, och alla varför kanske klarnar...
Jag vet inte, om det sker saker i våra liv som bara är meningen att hända, eller om saker lika mycket händer bara slumpvis?! Men vad jag vet, alla fall, är att just idag, var det meningen för mig att möta Fordmannen!
Godnatt och kramar!
Ann-Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar