Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts...

Idag har dagen bjudit på ett sånt där härligt, knasigt, möte med en medmänniska, som jag bara älskar och blir så lycklig av!

Jag gick till min bil på en parkering, och en man i 75+ åldern nånstans, kom fram och bara ville säga hej, eftersom min bil först tillhört honom...! Vad är oddsen på det liksom? Det var ju verkligen meningen att vi skulle mötas just där, bilen som hade betytt så mycket för honom då, min bil, som jag ska köra till skroten nästa vecka, men det berättade jag ju inte, orden kunde liksom inte tas i min  mun, han såg ju så glad ut, och jag förstår han, har ju själv varit barnsligt förtjust i min lättkörda bil! Han tyckte det var så kul, och berättade vilken bra bil jag fått tag på, och att han fortfarande körde Ford, eeeeh jo jag såg det, lite skillnad mot  min rishög, så körde han, fortfarande blå Ford, men värsta modellen, värsta fälgarna, hihi..

All fall, jag har tänkt mycket på sista tiden om saker och ting, möten or whatever händer av en anledning, jag har alltid trott så tidigare, nu vet jag inte längre...,  men även om man inte alltid kan förstå för stunden, så med tiden, eller efter flera år, kanske pusslet kan läggas ihop, och alla varför kanske klarnar...

Jag vet inte, om det sker saker i våra liv som bara är meningen att hända, eller om saker lika mycket händer bara slumpvis?! Men vad jag vet, alla fall, är att just idag, var det meningen för mig att möta Fordmannen!

Godnatt och kramar!

Ann-Sofie

Börjar ta farväl...

Idag efter jobbet fick jag ett ryck i lägenheten och städade. Maja ska ha tjejkompisarna här imorgon på fredagsmys, söta, men själv är jag bannlyst från köket och vardagsrummet, så ja..., i en trea är det inte så många rum kvar än mitt sovrum, haha..! Men halleluja, så har livet ( läs bredbandet ) kommit tillbaka!

Så i eftermiddags fixade jag lite, tusen tack till bästaste Emma som gav mig, eller alle fall lånade mig, på obestämd tid hennes fina skrivbord! Så det står numera inne i mitt sovrum, det blev jättefint, så här sitter jag nu i mitt sovrum, med min dator och skriver lite, och det känns riktigt bra! 

Medans jag städade kunde jag ha balkongdörren öppen, tog mig en kaffe där ute, blåste ganska rejält, men solen var varm och det bränner lite på kinderna nu...! 

Jag längtar till den 6 Maj, jag kan inte fatta att nästa Måndag är allt över, då har arbetstoppen varit med dansuppvisningen den 5:e, och jag ska lämna över huset till de nya ägarna.

 Det är riktigt tungt att gå omkring i huset nu, alla tomma rum, jag tar farväl..., jag har kramat om alla väggar, tagit foton, försäkrat mig om att allt finns med. Ibland kommer några tårar, men det finns en varm och innerlig tröst, och det är känslan när jag kliver innanför dörren till mitt hem. För så hemma, som här i min lägenhet, har jag aldrig känt mig!

Ta hand om er alla fina som kikar in hos mig, och håll i era kära personer och ting omkring er, eller bär dom mer er i era hjärtan! ♥

Kramar Ann-Sofie

♥

Den här dagen, den 23 April, det är Majas födelsedag, lilltjejen fyller 12 år, vad hände där?? Men tiden går fort när man har roligt, och varje dag jag får tillsammans med min tjej är en gudagåva! Jag är så himla tacksam för dig Maja! ♥

Jag orkar inte skriva idag som jag brukar tyvärr, jag får hjälp av mina föräldrar i huset idag, och behöver lägga energin på det, ikväll blir det tokmys med Maja, hon har beställt middag och vi ska bara ha det så himla gott!

Anne-Marie Vistrand ♥ Jag skulle ge hur mycket som helst för att få känna hur du slog armarna om mig i en fulländad kram! ♥

Att strö salt i såren...

Om ge upp var ett alternativ, skulle det ligga nära till hands just nu! När allt är för mycket, så ska det baske mig späs på mer! Jag blir så trött! Fick telefonsamtal av Majas skolsköterska idag, pga hennes höga frånvaro den här terminen. Alltså, give me a break, säger jag! Om det inte vore för mig då? Om jag inte fanns för Maja i hennes funderingar, i hennes sorg, över två föräldrars separation, över en sliten Mamma, över en kronisk sjuk Mamma, över ett hus som hon älskar över allt annat! Kan det bli mer för ett stackars litet barn, lider man av migrän då, som hon gör sedan hon fick sitt första migränanfall när hon var fyra år så gör man! Vare sig skolan vill det eller inte!
Mitt i all skit, hur skit allt än är, för mig, så gör jag, endast jag, allt i min makt för att Maja ska må så bra som möjligt i detta! Skolsköterskan gör säkert bara sitt jobb, men nånstans har det gått för långt, tycker jag, bilden och inramningen av normalitet som om man går en millimiter utanför så ska det samtalas! Var ligger förtroendet då från skolan och andra instanser på mig som förälder?
Blir bara så tjutfärdig, visst mina känslor just nu sitter minst sagt utanpå, men även om hon bara gör sitt jobb så känner jag mig ändå så ifrågasatt, varför ringde hon bara mig liksom, alla bara räknar med att Maja bara har en förälder och då är det väl ändå inte den som ska ifrågasättas!!

Glad och lycklig igår, trött och sliten idag, kan den här jäkla berg o dalbanan bara stanna nu, uppe på toppen, för min och Majas skull!
Ann-Sofie

Vad livet ger...!

Jag behöver inget materiellt, jag känner mig inte rik av pengar, jag behöver inte ha ett fullspäckat schema med händelser! För mig handlar ett rikt liv om att ta in, ta till mig, ögonblicken, som livet bjuder på alldeles gratis..!
Här är två av dagens:
Satt på trappen idag med Mamma, solade, åt glass, fnissade, satt i tystnad och en av dialogerna lät såhär:
Mamma: Där kommer nåt i rabatten, liljor?
Jag: De är organge!
Mamma: Liljor!
Hahaha, bara så underbart ju, vet inte alls om ni kan förstå, men små rader av samtal som värmer gott i mitt hjärta!

Lite senare hämtade jag ut ett paket till Maja som var adresserat till "Fröken" Maja Holmberg, och Maja utbrister: Ååååh jag såg det stod Fröken, då vet jag vem det är ifrån! Och så fortsatte hon: Och du Mamma är ju änka nu!! Hahaha..., helt underbart! Underbart när ord blandas ihop men sägs med den största övertygelsen!
Ögonblick, att stanna upp, och ta vara, på vad livet ger! ❤
Kramar Ann-Sofie

Ps, men med det sagt kan jag ändå tänka mig att vinna dendära högvinsten på Lotto idag! ;)

Gunga Gungstol...

När jag var liten hade alla äldre, eller i alle fall flera av dom, gungstolar, men vi barn fick aldrig använda dom!? Vad är det med gungstolarnas bara stå stilla tänk? Var de dyra? Var det status att ha en stående i varje hem eller fick vi inte använda dom för man kunde välta över? Jag vet inte..., men alle fall så har jag alltid velat ha en, men det har jag inte, däremot gjorde jag en gungstol en gång, en liten en, av träklädnypor! Den blev jättefin och jag var himla stolt över den, plus att jag gjorde den i sällskap med en fantastisk person som betyder så mycket för mig, på många vis, hon är nog 40 år äldre än mig, men en av få vänner jag kan fnissa så gott med och en av få jag pratar med om allt mellan himmel och jord!
Lite komiskt är att hon också äger en gungstol som man inte får sitta i, haha..!
Alle fall, vad jag tänkte komma fram till med detta konstiga inlägg var, att ibland kan de minsta lilla träbitarna vara bland det svåraste att slänga! Rensar källare och garderober i huset och hur effektiv jag än vill vara så stoppar ju hela tiden alla dessa nostalgiska sakerna upp mig, som speciella foton, bäbiskläder och tex en sönderfallen gammal gungstol, av klädnypor, i trä, som väcker de bästa minnena!
Ingen lätt uppgift för en sentimental person som mig, att rensa och kasta, tur jag har ett stort hjärta att samla allting i! ❤
Kramar Ann-Sofie

Nerbäddad..!

Migränen tog överhanden idag, ligger nerbäddad och tycker lagom synd om mig själv, inget att ha! Bättre dagar kommer..!
Kramar Ann-Sofie

Och så kom våren...!

Med besked kan man säga! Är ledig idag, liten påsklovsdag med Majsi! Eller ledig och ledig, jobbat lite med, typ halvt om halvt, men aja nu var det inte det jag skulle skriva om här...!
Sitter i solen med en kopp kaffe ( finns det nåt gottigare än så undrar jag ) njuter av de första vårblommorna när jag får ett underbart meddelande/ besked av en god vän! Lyckotårar på det! Tårarna rann och en lättnadskänsla kom över mig, sen grät jag lite till och till slut vet jag nog inte längre själv varför jag grät, men lycka startade det hela alle fall ;-)
Idag är jag glad, älskar när årstiderna skiftar, det känns nog lite som när en orm ömsar skinn! Att kräla ur sig all skit som varit och komma ut typ hel och ren på andra sidan! Lite så kanske! Typ! Glad är bra skit!
❤

April april...Och grattis AL ♥

Min tjej alltså, hon har en fantastisk komisk ådra i sig, är sjukt rolig, och otroligt kvick i sina kommentarer, men hon är också dramatisk och kan verkligen spela...
Påskhelgen firade hon i Skåne tillsammans med sin Pappa, och igår när jag träffade henne igen så pussades och kramades vi massor först, men sen blev hon allvarsam och sa att hon behövde prata med mig, jag satte mig och hon sa att hon hade funderat över helgen och kommit fram till att hon ville bo med sin pappa varannan vecka!! Att det var den första April fanns inte i mitt huvud alls, vilket hon sa ganska snabbt ändå  ( hon tyckte jag såg gråtfärdig ut ) haha, och det var jag nog också! Unge, kan ju få hjärtstopp för mindre! Inget kul Aprilskämt alls!

Och från det ena till det andra, idag har världens finaste storasyster födelsedag! Önskar så jag kunde va och fira dig i Drammen nu ♥♥ Förra påsken såg det ut såhär:

Grattis fina systeryster ♥
Kramar Ann-Sofie