Dalen...

Idag efter jobbet satte jag mig med en låda gamla foton efter min mormor och morfar, de flesta fotona är små och svartvita, helt underbara att titta på, känslan blir lite Carl Larsson idyll, Öland, åkrar och ängar, traktor, hästar som plöjer, kattungar, höns, vita trädgårdsmöbler i trä, förkläden, och kossor förstårs! De flesta kort är från en svunnen tid i Legenäs! Mammas barndomshem! ❤ Jag har hört så många innehållsrika berättelser från tiden där, jag önskar jag hade fått vara med för en dag! Varje sommar på Öland tar jag alltid en tur i mina morföräldrars fotspår, det tröttnar jag aldrig på!
Men det finns en plats som fascinerar mig mer än alla andra platser på Öland, ett ställe jag inte hittar till, men som finns! Jag tror huset kallas för Dalen, och dit kom min mormor som treåring. När hon var tre år adopterade hennes biologiska mamma bort henne, satte en adresslapp om hennes hals, satte henne på ett tåg från Stockholm till Kalmar, i Kalmar sattes hon på en båt över till Öland! Väl framme i huset, Dalen, sattes hon i en spjälsäng, för ingen där hade tid att ta hand om henne, de jobbade ute på fälten! Jag minns så väl hur medveten Maja var när hon var tre år, det riktigt skär i mitt hjärta att förstå hur ledsen, ensam och övergiven hon måste känt sig och varit!
Alle fall, fotona på Dalen, dom fängslar mig, de har dom alltid gjort, och likaså bilderna på Hulda, som adopterade mormor, hon och jag är ganska lika varandra, och det känns som om hon stirrar tillbaka på mig när jag ser henne på foton! Jag har aldrig letat ordentligt efter huset och inte frågat om vägen dit. Jag vet inte riktigt vad det är jag förväntar mig ska hända eller vad jag kommer se när jag väl tar mig dit! Jag känner bara att i sommar är det dags att hitta Dalen! Spännande på nåt konstigt sätt!

Ha en härlig helg alla fina som kikar in här, det ska Maja och jag ha!
Kramar Ann-Sofie