( idag )
Ta hand om er och var rädda om vad livet ger! ❤
Kramar Ann-Sofie
torsdag 31 januari 2013
Happy birthday to me...!
Jag slås av tacksamhet idag som så många andra dagar! Att få vakna varje morgon är en stor gåva, och idag fick jag bli 37! Jag kan inte ens föreställa mig hur dagen hade varit utan min Maja! Hon skämmer bort mig med så mycket kärlek, ger av sina kloka tankar och får mig att skratta minst varje dag! Blev härligt uppvaktad av henne imorse med frukost, levande ljus och paket! Vi bara myser
( idag )
Ta hand om er och var rädda om vad livet ger! ❤
Kramar Ann-Sofie
( idag )
Ta hand om er och var rädda om vad livet ger! ❤
Kramar Ann-Sofie
onsdag 30 januari 2013
Nu är jag trött på det här ligga vaken hela natten stadiet, är så trött, och så sliten, och ser mer gammal ut än äldst! För bara några veckor sedan skimrade hela jag, fick så mycket komplimanger om mitt utseende och "det ser ut som du är 10 år yngre" fick jag höra från flera håll, det kändes gött på nåt vis...
Men nu har det vänt, med besked, har det vänt! Jo, det är sant! Jag skimrar inte alls och de minus 10 åren, har blivit 20 plus! Minst! Jag fyller ta mig hundan fyrtio ( 37, men ändå ) imorgon! Jag är gammal, ser gammal ut, och vill dra nåt gammalt över mig! Och när jag stod framför spegeln i morse, såg jag inte annat än rynkor och gråhår! Det går utför här för fyrtioåringen!
Hur var det nu, det dära med affirmationer och sånt! Dags att rycka upp sig, kröka ut gammelryggen lite, köra affirmationer varje spegelmorgon, börja smörja mig med sånnadära ta bort rynkor krämer och beställ för jösse namn en klipptid och tona håret! Och sätt fart nu då, du har ju inte all tid i världen längre!
Kram Ann-Sofie
Men nu har det vänt, med besked, har det vänt! Jo, det är sant! Jag skimrar inte alls och de minus 10 åren, har blivit 20 plus! Minst! Jag fyller ta mig hundan fyrtio ( 37, men ändå ) imorgon! Jag är gammal, ser gammal ut, och vill dra nåt gammalt över mig! Och när jag stod framför spegeln i morse, såg jag inte annat än rynkor och gråhår! Det går utför här för fyrtioåringen!
Hur var det nu, det dära med affirmationer och sånt! Dags att rycka upp sig, kröka ut gammelryggen lite, köra affirmationer varje spegelmorgon, börja smörja mig med sånnadära ta bort rynkor krämer och beställ för jösse namn en klipptid och tona håret! Och sätt fart nu då, du har ju inte all tid i världen längre!
Kram Ann-Sofie
måndag 28 januari 2013
Mer om min tro...
När och hur kände du Guds närvaro? När började du tro? Och varför gör du inte slag i saken och utbildar dig till präst? Är säker på att du hade blivit en helt fantastisk sådan!
Mvh
Hej och tack för dina frågor! Jag växte upp med Svenska Kyrkans verksamhet, min mamma var delaktig och jag gick i Söndagsskola, barngrupper, kör osv. Kyrkan, amen, Jesus och präster blev en naturlig del av livet bara, inget jag tyckte var konstigt alls, ungefär som sportiga föräldrar tar med sina barn på matcher och fotboll, Zlatan och allt vad det nu heter, lika självklart var kyrkans rum för mig. Jag trodde redan som barn och kände mig väl kristen med det var inte förrän 2004 jag upplevde Gud, på riktigt, ansikte mot ansikte. Då hade jag vacklat i min tro i några år och kommit bort ifrån kyrkan. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, min skilsmässan 2001 var alle fall starten till mitt ifrågasättande om livet, mening, kall osv.
Det var min underbara morfar Karl-Erik, som 2003, frågade om jag läst dagens betraktelse i vår lokala tidning, hans fråga var mer som ett påstående och han tog för givet jag läst den, som han alltid gjorde, började diskutera med mig, och det var en betraktelse av Bertil Wik. Så jag läste texten och blev helt berörd, och jag kände någonting..., hans betraktelser blev viktiga och med dom kände jag starkt en innerlig längtan efter Gud igen...!
Jag började gå i samtal/terapi också i den här vevan, hos en präst, så det kom upp en del existensiella frågor, och dessa samtal ledde alle fall till att jag åkte ut till Kröngården, det var Våren 2004, och gick på en 2 dagars föreläsning av just Bertil Wik. Det var som om hela kursen var riktad till just mig, jag kände mig påkommen, utlämnad, och det var läskigt hur orden, bönerna och samtalen kändes. De öppnade mitt hjärta och under kursens avslutande gudstjänst blev jag frälst. Det är svårt att sätta fingret på hur det känns att möta Guds närvaro, men med ord skulle jag säga att jag blev uppfylld av helig ande, och jag kunde inte värja mig för det. Jag satt i en fullsatt kyrka men det kändes ändå som om det bara var jag och Gud där! Nu vet jag att Gud finns, den tron tappar jag inte, det är inget jag någonsin kan vända ryggen mot igen, även om jag ibland kan få känslan av att jag vill det...Efter den upplevelsen kan jag lätt känna Gud, när jag ber, sitter i kyrkan, eller när livet är tungt, när det känns som jag ska falla, men jag lyfts av en inre starkhet, en styrka jag vet inte kommer ifrån mig!
Och så frågan om varför jag inte gör slag i saken...! Livet kom nog emellan bara, skulle jag vilja påstå, kanske bara är ursäkter, men när jag skulle söka mig till högskolan efter gymnasiet blev jag sjuk, svårt sjuk, och de fem första åren med sjukdomen fanns det inga mediciner jag kunde ta/tålde. Jag låg liksom sjuk i fem år känns det som nu, det var många tårar, mycket sängliggandes, otroligt mycket smärta och en kamp att klara dagen. Att läsa då gick inte. Jag fick ett jobb, jag blev gravid, sen skilsmässa, ensamstående mamma, och åren rullade på. När min syster Emma sökte till högskolan 2002, så tyckte hon jag också skulle söka, så vi kunde bo ihop och hon kunde hjälpa mig med Maja, jag förstod inte då, att tacka nej till det, skulle bli vad jag idag ångrar mest. Av rädsla såg jag nog inte hur jag skulle fixa det...! Och just i detta nu, sitter jag i samma sits, haha, ensamstående mamma, och känner inte hur jag skulle kunna ha råd att studera! Det är säkert bara rädsla och ursäkter nu också, för allting går ju när man väl bestämmer sig!
Men, jag ska faktiskt börja läsa/studera efter sommaren alle fall, och det ser jag verkligen fram emot, vad det blir får jag återkomma om! Så vem vet vad livet vill mig och min framtid...!
Ha en jättefin dag alla som kikar in här!
Kramar Ann-Sofie
Mvh
Hej och tack för dina frågor! Jag växte upp med Svenska Kyrkans verksamhet, min mamma var delaktig och jag gick i Söndagsskola, barngrupper, kör osv. Kyrkan, amen, Jesus och präster blev en naturlig del av livet bara, inget jag tyckte var konstigt alls, ungefär som sportiga föräldrar tar med sina barn på matcher och fotboll, Zlatan och allt vad det nu heter, lika självklart var kyrkans rum för mig. Jag trodde redan som barn och kände mig väl kristen med det var inte förrän 2004 jag upplevde Gud, på riktigt, ansikte mot ansikte. Då hade jag vacklat i min tro i några år och kommit bort ifrån kyrkan. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, min skilsmässan 2001 var alle fall starten till mitt ifrågasättande om livet, mening, kall osv.
Det var min underbara morfar Karl-Erik, som 2003, frågade om jag läst dagens betraktelse i vår lokala tidning, hans fråga var mer som ett påstående och han tog för givet jag läst den, som han alltid gjorde, började diskutera med mig, och det var en betraktelse av Bertil Wik. Så jag läste texten och blev helt berörd, och jag kände någonting..., hans betraktelser blev viktiga och med dom kände jag starkt en innerlig längtan efter Gud igen...!
Jag började gå i samtal/terapi också i den här vevan, hos en präst, så det kom upp en del existensiella frågor, och dessa samtal ledde alle fall till att jag åkte ut till Kröngården, det var Våren 2004, och gick på en 2 dagars föreläsning av just Bertil Wik. Det var som om hela kursen var riktad till just mig, jag kände mig påkommen, utlämnad, och det var läskigt hur orden, bönerna och samtalen kändes. De öppnade mitt hjärta och under kursens avslutande gudstjänst blev jag frälst. Det är svårt att sätta fingret på hur det känns att möta Guds närvaro, men med ord skulle jag säga att jag blev uppfylld av helig ande, och jag kunde inte värja mig för det. Jag satt i en fullsatt kyrka men det kändes ändå som om det bara var jag och Gud där! Nu vet jag att Gud finns, den tron tappar jag inte, det är inget jag någonsin kan vända ryggen mot igen, även om jag ibland kan få känslan av att jag vill det...Efter den upplevelsen kan jag lätt känna Gud, när jag ber, sitter i kyrkan, eller när livet är tungt, när det känns som jag ska falla, men jag lyfts av en inre starkhet, en styrka jag vet inte kommer ifrån mig!
Och så frågan om varför jag inte gör slag i saken...! Livet kom nog emellan bara, skulle jag vilja påstå, kanske bara är ursäkter, men när jag skulle söka mig till högskolan efter gymnasiet blev jag sjuk, svårt sjuk, och de fem första åren med sjukdomen fanns det inga mediciner jag kunde ta/tålde. Jag låg liksom sjuk i fem år känns det som nu, det var många tårar, mycket sängliggandes, otroligt mycket smärta och en kamp att klara dagen. Att läsa då gick inte. Jag fick ett jobb, jag blev gravid, sen skilsmässa, ensamstående mamma, och åren rullade på. När min syster Emma sökte till högskolan 2002, så tyckte hon jag också skulle söka, så vi kunde bo ihop och hon kunde hjälpa mig med Maja, jag förstod inte då, att tacka nej till det, skulle bli vad jag idag ångrar mest. Av rädsla såg jag nog inte hur jag skulle fixa det...! Och just i detta nu, sitter jag i samma sits, haha, ensamstående mamma, och känner inte hur jag skulle kunna ha råd att studera! Det är säkert bara rädsla och ursäkter nu också, för allting går ju när man väl bestämmer sig!
Men, jag ska faktiskt börja läsa/studera efter sommaren alle fall, och det ser jag verkligen fram emot, vad det blir får jag återkomma om! Så vem vet vad livet vill mig och min framtid...!
Ha en jättefin dag alla som kikar in här!
Kramar Ann-Sofie
tisdag 22 januari 2013
Svar till Emma...
Men hur snäll är lillasyster då? Den enda som ger mig lite frågor, hihi..!
Jag började blogga Hösten 2008 ( hahaha, internt skämt om årtal ) för att storasyster tjatade så in i bomben på mig att göra så! Och jag förstod henne för det var ju så mysigt att läsa om henne och familjen med tanke på avståndet mellan oss! Och jag blev fast, har ju alltid skrivit mycket dagbok och tankar även om det tidigare var mer inofficiellt :) Jag hade ett kort uppehåll här i bloggen i våras, det jag saknade mest var hur skrivandet ändå får mig att lätta i hjärnan lite, ta bort grubblerier och så skulle jag sakna att kunna gå tillbaka och läsa, vilket jag ofta gör, nu när jag är mindre glad, är det en tröst att läsa om det som gör mig glad och påminna mig själv om livet lite...
Mitt drömyrke är präst! Och just vad gäller präst funderar jag aldrig " inte kan väl jag"
Jag vet att jag kan präst och vara en bra sådan dessutom, jag skulle älska att få ett helt samhälle att känna gemenskap och glädje av kyrkan! Skulle älska att få ta mig tid till de äldre och ge en välsignande hand, skulle vilja vara ett stöd och ge ljus åt dem i sorg, få bidra med minnesvärda begravningar. Få dela lycka i dop och vigsel, få samtala med människor i alla åldrar. Och tänk att få predika på Söndagar, att utifrån en 2000 år gammal text, hitta perspektiv och vinklar till livet idag! Att få ge hopp och öppna upp kyrkan för alla, det är min absoluta dröm!
Oj, det där med tre tips till en ny Mamma är den svåraste frågan tycker jag, var så längesedan liksom :) Men jag tror det viktigaste är att vara här och nu, låta var ålder ha sin charm, vara närvarande och ge massa med villkorslös kärlek! Kanske låter klyschigt men det har ändå funkat för mig! Och jag har sagt det förr, det kan kännas som man behöver råd, men det var längesedan jag såg en så fin och avslappnad mamma som du är! Leo och du är lyckligt lottade! ❤
Tack för dina frågor, du är min klippa och min borg! Älskar dig Emma! ❤
I övrigt är jag idag ledig, ska pyssla och städa i lägenheten, en innedag känns helt rätt i -18 grader!
Ha det så gott alla fina som kikar in här!
Kramar från Ann-Sofie
Jag började blogga Hösten 2008 ( hahaha, internt skämt om årtal ) för att storasyster tjatade så in i bomben på mig att göra så! Och jag förstod henne för det var ju så mysigt att läsa om henne och familjen med tanke på avståndet mellan oss! Och jag blev fast, har ju alltid skrivit mycket dagbok och tankar även om det tidigare var mer inofficiellt :) Jag hade ett kort uppehåll här i bloggen i våras, det jag saknade mest var hur skrivandet ändå får mig att lätta i hjärnan lite, ta bort grubblerier och så skulle jag sakna att kunna gå tillbaka och läsa, vilket jag ofta gör, nu när jag är mindre glad, är det en tröst att läsa om det som gör mig glad och påminna mig själv om livet lite...
Mitt drömyrke är präst! Och just vad gäller präst funderar jag aldrig " inte kan väl jag"
Jag vet att jag kan präst och vara en bra sådan dessutom, jag skulle älska att få ett helt samhälle att känna gemenskap och glädje av kyrkan! Skulle älska att få ta mig tid till de äldre och ge en välsignande hand, skulle vilja vara ett stöd och ge ljus åt dem i sorg, få bidra med minnesvärda begravningar. Få dela lycka i dop och vigsel, få samtala med människor i alla åldrar. Och tänk att få predika på Söndagar, att utifrån en 2000 år gammal text, hitta perspektiv och vinklar till livet idag! Att få ge hopp och öppna upp kyrkan för alla, det är min absoluta dröm!
Oj, det där med tre tips till en ny Mamma är den svåraste frågan tycker jag, var så längesedan liksom :) Men jag tror det viktigaste är att vara här och nu, låta var ålder ha sin charm, vara närvarande och ge massa med villkorslös kärlek! Kanske låter klyschigt men det har ändå funkat för mig! Och jag har sagt det förr, det kan kännas som man behöver råd, men det var längesedan jag såg en så fin och avslappnad mamma som du är! Leo och du är lyckligt lottade! ❤
Tack för dina frågor, du är min klippa och min borg! Älskar dig Emma! ❤
I övrigt är jag idag ledig, ska pyssla och städa i lägenheten, en innedag känns helt rätt i -18 grader!
Ha det så gott alla fina som kikar in här!
Kramar från Ann-Sofie
måndag 21 januari 2013
Vill du veta någonting, så fråga Ugglan...🎶
Hej alla fina som kikar in här, genom åren har ni ju blivit en tapper skara, så nu tänkte jag be er om hjälp! Jag är ju vansinnigt rastlös just nu, så jag tänkte ni kunde skriva massa frågor till mig i kommentarsfältet, va gärna anonyma! Frågor om allt mellan himmel och jord, så får min rastlösa själ lite jobb :) och svara er i ett annat inlägg! Och har ni inte kommenterat tidigare så sätt fart nu!
Massa frågor tack, ös på!
Ha en trevlig kväll, här blir det nu en långpromenad i svinkalla vintern, usch vad jag frusit idag!
Kram på er alla godingar! ❤
AnnSofie
Massa frågor tack, ös på!
Ha en trevlig kväll, här blir det nu en långpromenad i svinkalla vintern, usch vad jag frusit idag!
Kram på er alla godingar! ❤
AnnSofie
söndag 20 januari 2013
Ljusglimtar...
Igår kväll såg jag filmen En dag! Fantastiskt vacker film, gillade den och älskar Anne Hathaway! De senaste veckorna har jag inte kunnat se en film, inte ens ett helt tvprogram, kroppen slappnar inte av och tankarna far! Men igår kväll baske mig fick filmen hela min uppmärksamhet! I och för sig väntade sedan den värsta sömnlösa natten ever..! Stirrade i taket, och när jag klev upp i morse var jag rejält yr, skaken i kroppen, frös och hade kramp i vaderna!
Men så bestämde jag mig för att gå till Korskyrkan! Kände jag behövde en dos Jesus, helig ande och Herren Gud himself! Och visst fick jag det, det slår aldrig fel när jag går dit, Korskyrkan alltså! Bara jag kommer in så träffas jag i hjärtat! Mina bekymmer blir så små i jämförelse och jag gick därifrån med lätta steg! Men får väl erkänna känslorna ändå sitter utanpå, för då tänkte jag mig en promenad till Kyrkogården, väl där hann jag bara tända ett ljus och ställa ner det så kom tårarna, stackars mormor och morfar, där stod jag på kyrkgårn, i iskalla vintern, blåst och minusgrader, grät som ett barn och berättade hur mycket jag behövde dom! Att jag går vilse på vägen utan mina förebilder! Och så är det! Förr, när dom levde, kunde jag ta alla bekymmer i världen, för dom fanns! Dom fanns att visa mig, på det enda som betyder nåt här på jorden! Livet! Livet så enkelt som det var tänkt att vara!
AnnSofie
Men så bestämde jag mig för att gå till Korskyrkan! Kände jag behövde en dos Jesus, helig ande och Herren Gud himself! Och visst fick jag det, det slår aldrig fel när jag går dit, Korskyrkan alltså! Bara jag kommer in så träffas jag i hjärtat! Mina bekymmer blir så små i jämförelse och jag gick därifrån med lätta steg! Men får väl erkänna känslorna ändå sitter utanpå, för då tänkte jag mig en promenad till Kyrkogården, väl där hann jag bara tända ett ljus och ställa ner det så kom tårarna, stackars mormor och morfar, där stod jag på kyrkgårn, i iskalla vintern, blåst och minusgrader, grät som ett barn och berättade hur mycket jag behövde dom! Att jag går vilse på vägen utan mina förebilder! Och så är det! Förr, när dom levde, kunde jag ta alla bekymmer i världen, för dom fanns! Dom fanns att visa mig, på det enda som betyder nåt här på jorden! Livet! Livet så enkelt som det var tänkt att vara!
AnnSofie
Indeed...
It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now
Said I wouldn't call, but I lost all control and I need you now
And I don't know how I can do without
I just need you now
Det går i, alldeles för mycket rödvin, i ett Carolina Gynning glas! Just sayin!!
Ann-Sofie
Said I wouldn't call, but I lost all control and I need you now
And I don't know how I can do without
I just need you now
Det går i, alldeles för mycket rödvin, i ett Carolina Gynning glas! Just sayin!!
Ann-Sofie
torsdag 17 januari 2013
Tantsnusk...
Det enda jag verkar önska mig i födelsedagspresent är snusk!?
Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst" och E L James "Femtio nyanser av honom" är två böcker jag skulle kunna tänka mig i nåt paket...
Är det nu jag ska börja kalla mig tant?!
Kramar Ann-Sofie
Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst" och E L James "Femtio nyanser av honom" är två böcker jag skulle kunna tänka mig i nåt paket...
Är det nu jag ska börja kalla mig tant?!
Kramar Ann-Sofie
tisdag 15 januari 2013
Don't need no tattoo...
Denna dagen alltså! Morgonpromenad till Ica i oplogad snö, inget toapapper, sjuk dotter, jobb hemifrån! Kommer hem med hela Ica kassen full-med-bra-saker, men det är bara att vända om! Inget toapapper! En dotter som bara vill bo hos sin Pappa, och som bara tjatar om nåt gott! ( Ja, det är fritt fram hos den där Pappan! )
Och så jag då, sur och irriterad! Trodde jag hade mött kärleken, han ni vet " riddaren på vit häst" När slutar man tro på sån skit egentligen? Och det måste ju ligga nåt i det dära att män är från Mars! Alltså, nej, jag är inte bitter! Bara sårad och ledsen, men det förstår man inte heller, om man kommer från Mars vill säga!
Dagen går, jobbet klart, ingen mat och ett evinnerligt tjat om något gott! Så jag sjunker så lågt jag kan komma för att få slippa laga mat, erbjuder korv med bröd "så lovar jag något gott efteråt...!"
Kvällspromenad, Ica igen, måste ju valt helt fel dag att promenera i, packad snö, inget grus, och Bambi på hal is får en helt ny innebörd! Väl hemma igen, står jag där, i köket, med skamset Mammahjärta, och serverar korv! Så slår det mig, jag glömde ju köpa något gott!
INTE. POPULÄR. HÄR! VILL. INTE. HELLER. BO. MED. MIG!!
Nu får det fasiken vara nog! Jag gav inga nyårslöften så här kommer istället tre 15 Januari löften:
1. Gå vidare
2. Skriva handlingslistor
3. Tro på kärleken
And by the way, jag behöver aldrig tatuera mig, för det verkar redan stå NAIV inskrivet i pannan på mig!
And by the way två, det här inlägget är inte en Ica reklam!
Ann-Sofie
Och så jag då, sur och irriterad! Trodde jag hade mött kärleken, han ni vet " riddaren på vit häst" När slutar man tro på sån skit egentligen? Och det måste ju ligga nåt i det dära att män är från Mars! Alltså, nej, jag är inte bitter! Bara sårad och ledsen, men det förstår man inte heller, om man kommer från Mars vill säga!
Dagen går, jobbet klart, ingen mat och ett evinnerligt tjat om något gott! Så jag sjunker så lågt jag kan komma för att få slippa laga mat, erbjuder korv med bröd "så lovar jag något gott efteråt...!"
Kvällspromenad, Ica igen, måste ju valt helt fel dag att promenera i, packad snö, inget grus, och Bambi på hal is får en helt ny innebörd! Väl hemma igen, står jag där, i köket, med skamset Mammahjärta, och serverar korv! Så slår det mig, jag glömde ju köpa något gott!
INTE. POPULÄR. HÄR! VILL. INTE. HELLER. BO. MED. MIG!!
Nu får det fasiken vara nog! Jag gav inga nyårslöften så här kommer istället tre 15 Januari löften:
1. Gå vidare
2. Skriva handlingslistor
3. Tro på kärleken
And by the way, jag behöver aldrig tatuera mig, för det verkar redan stå NAIV inskrivet i pannan på mig!
And by the way två, det här inlägget är inte en Ica reklam!
Ann-Sofie
måndag 14 januari 2013
tisdag 8 januari 2013
Livets Villervalla...
Nu har jag bott i min nya lägenhet i två veckor exakt! Det känns som ett helt liv, de här två veckorna har varit intensiva, känslosamma, tunga, minst sagt! Hann bo här knappt två dagar så slog vinterkräksjukan till, så nyårsafton firade jag med blåbärssoppa och mariekex, ingen Maja, och med en oro i magen, jag har fixat med lägenheten, försökt jobba och förbereda en ny termin, vill att Maja ska känna sig hemma här och allt har inte varit friktionsfritt!
Oron i magen visade sig vara befogad och den friska fläkt som svepte in i mitt liv, svepte lika fort ut igen!
Jag är förvirrad, förvånad, ledsen och väldigt tom just nu! Jag skulle bara vilja förstå, och veta när dom här tårarna får ett slut!
Men lägenheten är städad, sängen är nybäddad, bästa filmen laddad i dvd:n och vinet på kylning, så det blir nog helg ändå!
Kramar Ann-Sofie
Oron i magen visade sig vara befogad och den friska fläkt som svepte in i mitt liv, svepte lika fort ut igen!
Jag är förvirrad, förvånad, ledsen och väldigt tom just nu! Jag skulle bara vilja förstå, och veta när dom här tårarna får ett slut!
Men lägenheten är städad, sängen är nybäddad, bästa filmen laddad i dvd:n och vinet på kylning, så det blir nog helg ändå!
Kramar Ann-Sofie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)