Jag kan än idag inte tänka på min mormor och morfar utan att gråta. Vid frukosten, vällde minnena över mig, jag satt med min kopp te och blickade ut över morgonen, jag kände värmen av julen som närmar sig och lyckan att få uppleva den, men ändå med tårar, och en stor sorg, över julen som aldrig blir som den en gång var. Jag kan så tydligt höra deras röster, deras ord och meningar och tankar som vi delat. Hur Morfar berättar om allt som hände på Öland i en svunnen tid, hur billigt det var då, och hur hans berättelser alltid avrundades med hans härliga, lite busiga skratt.
Morfar satt också alltid vid köksbordet och blickade ut genom fönstret, han knep tag om en sockerbit med munnen och drack den sista klunken ur kaffet! Jag saknar er bortom ord, och önskar vi satt där, vid köksbordet tillsammans!
Älskade Anne-Marie och Karl-Erik!!
Ge mig liv, där allting föds på nytt!
KRAMAR Ann-Sofie
4 kommentarer:
♥
Så är det med min farmor....önskar så att hon levde fortfarande... Men i min värld finns våra nära och kära någonstans där i himlen och vakar över oss...
Stor kram Annemari
Mmm... har fått en tår i ögat på tanken av dem själv idag... det är väl Anna idag och mormor( och morfar?) skickade alltid ett kort!.. <3
Åååå förstår Anna-Lena, det vara Cecilia bara härom dagen, som jag önskade att det där kortet med Anne-Maries handstil hade kommit..!!
Ha en jättefin helg!
KRAMAR!
Skicka en kommentar