Alltså, allt är ganska irriterande just nu, jag behöver verkligen ta tag i mycket, livet är ju bara här och nu, och just nu känns dagarna bara som en lång väntan, på de där bättre tiderna som ännu inte går att få hemskickat via nätet..., jag har tappat taget liksom, och hittar på dåliga ursäkter till allt som är möjligt, jag måste hitta tillbaka till när min sjukdom inte kröp in i mitt huvud, när jag höll oss på avstånd från varandra, när jag hittade meningen ändå..., på Söndag är det jag som åker till kyrkan, basta! Är det någon som kan få mig på rätt körl igen så är det Bertil Wiks ord, han predikar på Söndag kl. 10.00, alla ni som känner mig, se nu till att jag kommer iväg, jag kan verkligen behöva en spark i baken!!!
Mest av allt skäms jag för att jag aldrig känt såhär gentemot Maja, jag vet att det är Peter jag är arg och irriterad på, men tyvärr går det just nu emellanåt ut över Maja med, jag upprepar som ett mantra för mig själv att jag har "sommarlov som Mamma", jag tänjer på gränserna och hittar alla argument att greppa typ..., urk, jag får halsbränna bara jag låter alla tankar och min svacka välla över mig här...!
Men sanningen är väl egentligen att jag tappar greppet om mig själv, om min integritet och min självrespekt...! Kan livet verkligen fortsätta se ut såhär ? Vad är mitt liv värt ? Vad satte jag för pris idag på mig själv?...! Haha, kan se framför mig hur jag står och trycker i reahörnan med en röd lysande lapp om halsen liksom...!
Jag minns en tid när jag aldrig mådde såhär, minns en tid när jag vaknade och somnade med ett leende på läpparna- jag saknar det!
Ann-Sofie
5 kommentarer:
Ibland är livet tungt. Du hittar säkert tillbaka....♥
Åh vännen *kramar om länge länge*
Jag önskar jag kunde svinga med ett trollspö så att du fick må bättre och hitta tillbaka till glädjen och orken inom dig igen <3
Livet är tufft imellanåt men det är så jobbigt när man hamnar i dessa svackor och inte riktigt hittar ut.
Jag kan så väl förstå din känsla, jag levde ju där under många år utan att ha förmågan att hitta ut, och jag vet iofs att sjukdomen "hjälpte" till där oxå med alla hormoener som var i oordning (även om jag vet att sjukdomen blev "till" pga min livssituation)
Men det här halvåret har det hänt ngt, jag hittade ju någonstans styrkan att vända mitt liv, att inse att jag oxå är värd att få må bra.
Jag svänger fortf i mitt mående, det vet jag, och vissa dagar är jobbigare än (och så är väl livet över lag *ler*) MEN jag känner mer o mer för varje dag som går att jag fattat helt rätt beslut, jag känner mig gladare, börjar sakta men säkert hitta Jessica igen och jag gör framförallt det JAG vill utan att bli "hunsad" och styrd, eller få skit för det!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart får må bättre gumman, och jag vet att din kloka Maja förstår att du inte är på topp just nu.Oavsett så är du världens bästa mamma till Maja-det vet jag <3
Och du, jag finns här-ALLTID, om du behöver prata/skriva-vad som!!!!
Eller du vill prata bort några timmar över en fika, jag är inte så långt borta ;-)
Massor av varma kramar till dig, fina Annso!
Kramar om <3 / Anette
Tack fina du, dina kommentarer värmer ända in i själen..Sedan vet jag att jag är rätt så självkritisk med, vet egentligen inte om Maja ser någon skillnad, ofta snurrar jag ju iväg i tankarna när hon badar, eller är hos kompis osv..! Men visst, barnen känner oss ju!
Helgen kommer alle fall vara "tankfri", både norgebaggarna och nollåttorna är på väg häråt :)) så här blir det minst sagt fart och fläkt..!
KRAM
Åh vad härligt med en syster-helg :)
Ge Anna-Lena en stor KRAM från mig!
(och Emma med så klart *ler*)
KRAM <3
Skicka en kommentar