35- ÅRS KRIS...

Igår kväll när jag la mig, så fick jag sådan panik, jag började fundera på livet och vilken form den tagit och på allt jag inte gjort som jag skulle..., det var som om en livskris vällde över mig där jag låg, och tårarna var nära till hands. Det är så mycket jag borde gjort annorlunda..., jag har ingen utbildning, inte det jobb jag vill ha, jag tjänar alldeles för dåligt på det och kan aldrig avsätta någon peng trots allt slit för en utlandsresa osv, det är nog främst att få komma utomlands, liksom bara en gång i livet med Maja, som grämer mig mest, hon skulle verkligen älska att få möta en ny kultur och smaka mat och se och få uppleva...! Nu tror jag ju vi kommer komma iväg i sinom tid, men tufft är det...!
Just vid dessa tillfällen så glömmer jag bort min sjukdom, det tog mig ca 10 minuter av panik i går kväll innan jag kom på att jag hade ju faktiskt inte gjort så mycket annorlunda, för hur kunde jag liksom..., att precis tagit studenten och bli så sjuk, var en stor smäll att ta, och de första 7 åren hade jag sån smärta i kropp och själ så jag inte förstår hur jag överlevde ens..., min räddning blev Maja, att jag vågade sluta med medecinerna för att skaffa barn, vilken underbar gåva, och det är Maja som får mig att fortsätta varje dag, trots sjukdom och lågavlönat jobb...!
Finansministern Anders Borg var på tv häromsistens och han fick mig så illamående, han har inte en aning om vad han sitter och säger och det är så sorgligt!! Han fick frågan om synen på Moderaterna och hur de gärna ger till de som redan har, och Anders Borg svarar att dom såklart tycker att de som engagerar sig och utbildar sig ska premieras...!! Alltså..., så fyrkantig, sån brist på livserfarenhet, jag kan så innerligt önska att han eller Fredrik Reinfeldt eller annan slipsprydd präktigpetter borde få vakna för en dag, som jag gjorde 1996, jag vaknade och kunde från den ena dagen till den andra inte ta mig ur sägen, jag kan önska dom det, bara få känna, få sig ett slag i ansiktet av förståelse, för en livssituation kan ändra precis allt, jag var 20, jag ville utbilda mig, jag hade ideer och ansökningar liggandes, just då hägrade olika konstskolor, men...jag-tog-mig-inte-upp-ur-sängen!!! Inte ens det minsta lilla...hur-mycket-jag-än-ville!!!
Våra politiker ser allting ur en frisk mans ögon och det är så sorgligt att se hur regeringen och våra politiker väljer att vända oss ryggen, oftast besitter vi sjuka på kunskaper som dom, trots flera akademiska år, aldrig kommer uppnå..., det finns faktiskt ord i vår svenska som empati, förståelse, ödmjukhet, det är inte bara tomma ord, utan har en betydelse också! Jag förstår att inte friska människor kan förstå oss sjuka, dom tror dom kan det, för hur många gånger har man inte hört, att har man ont tar man en panodil och fortsätter, right? Det spelar ingen roll hur patetiskt jag tycker det är eller hur mycket jag med gott samvete kan skratta dom rätt upp i ansiktet, för det förändrar ju ingenting..., och om jag nu då inte vore sjuk, så skulle jag engagera mig politiskt för oss svaga i samhället, vi är värda så mycket mer än att bli utnyttjade av Staten!

Ann-Sofie