onsdag 1 september 2010

15 ÅRS KRIS...

Nu kör vi sedan ett par veckor tillbaka Middag med Mera igen, så skönt att få maten hem och att någon annan bestämmer vad som ska ätas här och underbart att utgå från det gröna på Middagarna, även om jag tycker det är alldeles för mycket grädde i allt, men jag har ju aldrig ätit sås tidigare, och gör det defenitivt inte nu, men jag stör mig ändå, haha....
Älskar att Hösten är här, älskar när årstiderna skiftar, kanske inte lika mycket hur fort tiden går framåt, men jag påminns....om livets vara, om tacksamheten för livet, lukten, hösten, stormen, färgerna...
Jag vet att min blogg har varit anings tung och deppig ett tag, ibland känns det som jag sitter fast i cement, jag vill åt andra håll, men tyngden rubbas inte.... Trots många år av sjukdom och värk så har jag alltid varit så positiv och glad, min livsglädje har alltid varit så mycket tydligare än "friskas". Mitt hopp, min själ och framtidstro har alltid vägt över...., men nu...! Jag lider av 15 års kris!!! Det är 15 år sedan jag blev sjuk och nu tycks den sorgen komma, jag vill inte vara bitter, och vet egentligen inte om det gått så långt, men all min gråt. Den sitter där i halsen varje dag nu...Idag fick jag bita ihop vänner. Jag var i danslokalen och kollade på Zumban, direkt när musiken stängdes på så rös jag i hela kroppen och ögonen tårades, det var så jag, eller i alle fall den jag var, för typ då 15 år sedan...! Det är så himmelens lång tid, 15 år, nästan två Major :) Men jag kan ändå känna den, ta på den och älska den, tiden innan...! Jag måste sluta titta bakåt och jag tror, att om jag bara hittar en liten, liten gnista i mig, någonstans i mig, som får mig att gå på Zumban nästa Onsdag, så är jag ett litet, litet steg närmare henne som jag ler åt och minns!

Kramar från Ann-Sofie

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åhhhh... KRAM <3

Jessica, Aktiv Ungdom

Marie sa...

Stor kram vännen. Tunga stunder kommer, men du har en underbar förmåga att se de små sköna detaljerna. Kram och hoppas du får en leende dag.

Vita hjärtan sa...

Skickar en kram till dig och en önskan om att du finner det positiva i livet just nu och kan fokusera på det och allt roligt som ligger framför dig, även om det inte är som det som ligger bakom dig.

Kraaaam Annemari

Anonym sa...

Ja Daniel Rörström är superskön. Riktigt kunnig inom street och skön som lärare. Det låter som en bra idè att försöka få ner honom till aktiv ungdom. Han kan dock ha riktigt svåra klasser ibland, han har en väldigt speciell stil med mycket små detaljer så ni får nog vara nogranna med nivån så det inte blir för svårt. Men han är superbra :)

/Johanna

Ann-Sofie sa...

Ja, hihi, det är oftast där problemet ligger :) Men tyckte ändå Benke höll en schysst nybörjarnivå för oss på "landet" haha...men han kanske har åkt ut en hel del..., ja vi får de...det var Daniel vi pratade om, Jennie hade gått ett par kurser med han också och hade väl lite kontakt... :)

Kram!

Ann-Sofie sa...

vi får se....ska det stå :)

Jessica sa...

Gumman *kramar om hårt*

Mitt hjärta gråter med dig ska du veta, jag kan till viss del förstå din känsla av saknande av hur livet var "förr" (med risk för att vi låter lastgamla *fniss*).Men du måste ändå tillåta dig att FÅ vara ledsen och bitter ibland vännen!
Jag tror du måste dit för att kunna komma framåt igen,
man kan inte bara köra på och låtsas som om det "där andra" inte finns, då faller man ännu hårdare tillslut, och det vill jag inte att du ska göra ju *ler*

Jag vet att du någonstans kommer hitta din gnista igen och se framåt igen vännen :) Du har det där inom dig, det känner jag i hela mig!
Bara låt dig själv "sörja" färdigt, för att kunna hitta din rätta bana igen.

Jag finns här ALLTID, även om jag varit lite osynlig de sista veckorna med nya jobbet-fullmatad hjärna och inte mycket tid över ;) men jag hoppas snart kunna landa i vardagen igen!!!!!!

Var rädd om dig!!!!

Massor med varma kramar till dig, finaste Annso <3