Ni som följt min blogg, vet vid det här laget hur mycket jag älskar dans, det berör mig långt in i hjärtat, och jag älskar dansfilmer, tror jag sett de flesta :)
Senaste veckorna har jag gått omkring och sjungit på musik ur filmen Billy Elliot, och den är den absoluta favoritfilmen ever...den är så mycket mer än bara dans tycker jag, rekommenderar den varmt!
Scenen ovan är min favoritscen ur filmen, den riktigt griper tag, tårar på min kind, så vackert! En dag som denna rinner tårarna extra, jag har ONT! Min sjukdom har järngrepp om min kropp, jag tror att jag älskar dansen just därför, den ger mig en inre frid och hopp! Tänk att kunna röra på sig, obegränsat! Grip tag om dagen idag, imorgon kanske just du, faktiskt inte kan, resa dig upp på fötterna!
Idag Söndag skulle jag behövt gå till kyrkan, men jag orkar inte ens ta mig dit, jag har ONT, Svårt att förklara hur, vad kronisk smärta innebär, och är den bara kronisk är den ju ändå hanterbar, idag kanske jag kan summera den som aggresivt bara! Som tandvärk känns det, men sitter i handleder, armbågar, knän m.m. fast värre ändå är det ju... för ingen tandläkare i Världen kan ta bort det onda! Ingen annan läkare heller tydligen ( lite bitter här ) Jag hoppas ni står pall mitt gnällinlägg :/
-jag behöver en plats, ett rum, en punkt i världen där värderingen av mig som person stannar utanför, jag behöver ett rum där människor varit före mig och dit jag vet att andra kommer att komma av samma anledning som jag, med själva livet som yttersta anledning, ett rum som är mitt eget och på samma gång alla andras, och det måste vara ganska sparsmakat där inne för att inte prålet tar överhand, för att mina tankar ska få plats, få frid, få rymd!
AMEN
7 kommentarer:
Åh vännen *kramar om hårt*
Jag önskar så att jag hade några uppiggande ord att skriva, men just i detta läget vet jag att inga ord hjälper hur mycket jag än skulle vilja att de gjorde det.
På något vis är jag ändå tacksam för att du berättar hur du mår just nu, och inte bara biter ihop.
Dessa vidriga sjukdomar som finns och drabbar en del av oss, som tar så mycket ork o energi.
Jag har så svårt att tänka mig hur det måste vara att ha så himla ont hela tiden :( Hemskt hemskt och DU vännen har all rätt i världen att faktiskt få gnälla ibland och känna dig liten och sårbar.
Jag kan bara relatera till den kroniska trötthet som min sjukdom ger mig, "vanliga" dagar är den hanterbar liksom, man orkar fastän den finns där för att nästa så vill man bara få lägga sig ner för man orkar knappt stå upp.
Det är INTE samma sak men ändå jag förstår vad du menar när du relaterar så!
Var rädd om dig fina vännen, du är en sån fantastisk tjej o mamma mitt i allt det här!
Du besitter en enorm styrka Annso och du sprider så mycket glädje och kärlek!
Jag tänker på dig väldigt mycket även om jag inte är så jätte aktiv i bloggvärlden just nu.
MÄNGDER MED KRAMAR!!!!!!!!
//Jessica
Först vill jag bara sända en varm kram till dig, och massor av goda tankar. Önskar dig och alla andra ett rum för fred och vila, ett rum utan krav, men en plats där vi alla vara just den vi är.
Får ju många tankar i mitt huvud, när du skriver av smärta...och blir påmind om hur mycket jag ska värdesätta livet och dagarna.
"du vet väl om att du är värdefull, att du är viktigt här och nu..att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du" (min favoritmelodi)
Stor kram
Åh vännen! Vad lessen jag blir för dig! Hoppas så att du vaknar utan skov imorrn!!! KRamar
Tänker på dig när du har det jobbigt med kroppen just nu. Inget roligt. Kram på dig från Ulrika Peterson
Men gumman så jobbigt för dig/familjen! Tänker på dig och sänder en värmande och förhoppningsvis stärkande kram!
Anette
Love you!
Tack snälla ni, er omtanke värmer!!!
Emma, Love you too!
/A-S
Skicka en kommentar