För fem år sedan, tiden går så fort, jag kan inte greppa att det var fem år sedan. Emma och jag vaknade Annandag Jul, vi hade varit ute och festat Juldagen, vi hade haft så sjukt kul, hela vår lägenhet hade varit full med vänner, det såg ut som ett bombnedslag hemma, vi struntade i det, vi skulle mysa hela dagen framför tv:n, beställa hem pizza...Emma ropade på mig - du måste komma och kolla på tv:n, det är någon stor våg!!! ...Allt fnitter, allt om gårdagen, försvann, vi satt bara där i soffan, och såg alla dessa overkliga filmklipp från Thailand, Ache, hur allt bara jämrades utmed marken....vi satt tysta, chockade, dödssiffrorna bara steg och dagen blev inte för oss, och sannerligen inte för många andra, som vi hade tänkt!
Idag tänker jag särskilt på alla dem som förlorade sina kära, syster, bror, barn, föräldrar, i den fruktansvärda flodvågskatastrofen! Det gör ont i hela mig att se de fuktansvärda bilderna därifrån, trots att jag personligen inte kände någon, vad jag vet, som var där! Men jag kan känna sorgen, jag kan förstå hur det känns när någon man älskar rycks ifrån oss!
Det enda jag inte kan förstå, är hur man överlever att förlora sitt/sina barn! Förstå, kan jag bara , hur stark människan faktiskt måste kunna vara...!Gud
Kom till alla som sörjer idag, låt dem känna din närvaro och
låt ditt eviga ljus lysa över alla saknade själar idag!
Amen
2 kommentarer:
Mitt i stora tragedier blir man så påmind om livet. Att vi måste ta vara på alla de vi har runt oss, och så blir idag, dagen för tanke och eftertanke. Stor kram
Åh vännen, vilket starkt inlägg.
Får tårar i ögonen när jag läser dina rader.
Minns så väl den där dagen, chocken, man förstod inte riktigt vad som hänt...
Det gäller att ta till vara på varje dag, det är verkligen så, för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Stor varm kram!
/JJessica
Skicka en kommentar