Hej, vilken konstig dag jag har haft, på vägen ner till Västervik kändes allt bra...jag lyssnade på skön musik i bilen, tänkte flera ggr vad är detta, men orkade ju inte ta ut cd-skivan o kolla...så jag fick mig ett riktigt gott skratt, när helt plötsligt "Born in the USA" kommer o jag förstår JAG lyssnar på Bruce Bringsteen....helllu...jag som bara när han var här senast -Men vem betalar och går på nåt sånt.... :) Det fick jag äta upp, riktigt trevligt sällskap ju :)
Sedan vet jag inte vad som hände, jag belv heelt skakig där på britsen och hela situtionen, min skitsjukdom och mitt liv liksom, blev för mycket, och tårarna bara rann *ler* stackars läkare o sjuksköterska....! Och allt var så konstigt, jag riktigt saknade Olle idag, när han ger mig sprutor är det sån action, han vet jag avskyr det, så han pratar o skämtar och börjar när han kommer in och slutar inte förrän jag går, och sprutorna(vätskan) riktigt knådar han in i lederna, action!
Nu kom Anna in, som hela hon är så försiktig, ler lite under luggen och hör inte vad hon mumlar, sedan blir det sådär tyst, och tyst, sprutar liksom växer i mina ögon och ALLT gör bara ONT!!! Efter tio minuter tystnad, och hon ser jag mår dåligt, uppernbarligen, då jag torkar tårar o försöker ursäkta mig det, typ...."så känslig jag är....ja, mmmm, den perioden i månaden, he he."
...så säger hon : Nu har visst körsbärsträden blommat över!!! Ha ha ha, jag höll på att dö och fick riktigt bita mig i läppen för att inte börja gapskratta, kände som jag smått är galen? Hårfint mellan gråt o skratt idag....
Satte mig i bilen för att åka hem, drog upp volymen och sjöng i för full hals, "Born in the USA"...fnissar*... :)
När jag kom hem tog jag mig knappt in, är ju full av bedövningssprutor i knäna också, det var nog inte min bästa idé att åka själv, KAN SJÄLV ;) ni vet ;)
Men, men, nu ligger jag på soffan, med datorn i knät, och blir kvar här en stund...!
Nu ska jag bara vänta på, ja, jag kunde inte sagt det bättre själv, se klippet!!!
ÖNSKAR ER FINA SOM TITTAR IN EN UNDERBAR FRDAGKVÄLL; TA HAND OM ER!
KRAMAR från Ann-Sofie
3 kommentarer:
Åh gumman, du är lika envis som jag *skrattar*
KAN ALLT SJÄLV *fnissar*
Vi är kvinnor, det är väl det som är problemet ;-))
Å du vad du får vara med om...hjärtat!MEN nu är det över och jag hoppas du snart snart känner att det vänder.
Jag mår okej, det är som det är, känner mig lite ångest-fylld o gråter...men det är sjukdomen tror jag som spelar mig ett spratt oxå.Kan precis som du vara glad o skratta i nästa sekund *psyko* :o)
Det SKA bli bättre så det är bara att hålla ut och härda ut tröttheten :o)
Ta hand om dig gumman!!!
Kan se framför mig hur vi ligger på samma vis med våra datorer i knät (vad gjorde man utan den bärbara *hihi*)
KRAMAR igen!!
Stackars dig......usch så jobbigt. Jag har också börjat tokgråta en gång på lungkliniken. Dom ville lägga in mig och det ville inte jag......ville i så fall åka hem först och hämta grejer och be min man köra in mig.....men det fick jag inte heller....då grät jag som en tok! "ler" Hade iofs inte ätit på hela dagen heller.....! Nåja, det blev bra det också, alla var så gulliga mot mig! Hoppas nu sprutorna hjälper!!!
Ha en underbar helg i solen!!!
Kraaaam Annemari
Åh, vilken jobbig upplevelse!!! Hoppas det känns bättre idag nu.
Stor kram!
Skicka en kommentar