En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs stranden
i sällskap med Herren.
På himlen flammade scener ur hans liv.För varje scen observerade han två fotspår i sanden. Ett par tillhörde honom själv, det andra tillhörde Herren.
När den sista scenen ur hans liv passerade framför honom såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att det var just då han varit som djupast nere och livet varit fullt av sorg.Detta oroade honom och han frågade Herren om detta.
"Herre, du sa en gång att om jag beslutade mig för att följa dig så skulle du alltid gå med mig. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnar mig när jag behöver dig som mest".
Herren svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande.När du såg endast ett par fotspår var det när jag bar dig".
När den sista scenen ur hans liv passerade framför honom såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att det var just då han varit som djupast nere och livet varit fullt av sorg.Detta oroade honom och han frågade Herren om detta.
"Herre, du sa en gång att om jag beslutade mig för att följa dig så skulle du alltid gå med mig. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämnar mig när jag behöver dig som mest".
Herren svarade: "Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande.När du såg endast ett par fotspår var det när jag bar dig".
Vet inte var denna underbara text kommer ifrån eller vem som skrivit, jag läste den för en massa år sedan, och hittade den igår kväll när jag läste en gammal dagbok, med denna text i åtanken väntar mig en skön helg...
Ta hand om varandra och va kul att just du tittade förbi...
Kramar från Ann-Sofie
5 kommentarer:
Vilken underbar text!!! Ta hand om varandra ni också o ha en fin helg
Massor av kramar/maud
Ps. när jag kommer att vända mig om en dag o se min resa kommer det att vara många tillfällen där det "bara" kommer att finnas ett fotspår. Kram igen/maud
Ps ps ett PAR alltså/m
Tack för en fin sida och att du även hittade till min pappablogg som just nu ligger lågt, men som ändå existerar...
Dikten är en klassiker, och det finns ca 50st som påstår sig att ha skrivit den... men det är viktigt, huvudsaken är att den hjälper, stöttar och talar till människor idag.
Ha de gott!
/Jakob
Min absoluta favoritberättelse.......man blir varm inombords när man läser den......så skönt att bära med sig att så här är det......
Kram Annemari
Skicka en kommentar