Dagar i mitt hjärta...

Den 23 November 2012, jag förstod inte då, att den dagen skulle bli en av de lyckligaste dagarna i mitt liv ♥
Ann-Sofie

Snälla, ta mig tusen dagar härifrån...

Dagen idag är ingen bra dag! Sömnlös natt, huvudvärk, ont i nacken och en gråt som trycker på...
Känner mig som världens sämsta Mamma just nu, och det gör riktigt ont!

Gud, har du tid en stund?
Ann-Sofie

Dummerjöns...

Känner mig som Dummerjöns just nu! Alltså, Match.com, jag tänkte bara jag skulle kika in lite, ni vet, hur det ser ut, hur det fungerar, nyfiken liksom.
Ett, var man ju tvungen att logga in, så det gjorde jag. Två, skulle man börja fylla i massa uppgifter, jag fortsatte som det fortskred liksom, och vips, jo faktiskt, vips sa det bara, så fanns min profil där, ute för öppen ridå liksom, och inte nog med det, det står med stora bokstäver mitt namn, mitt personnummer och min bostadsort, och jag tror jag smäller av en smula!
Ja, ja, inte särskilt förvånad, det händer mig ofta, så varför då inte kika runt lite tänker jag när jag ändå är där! Herregud en hel oändlighet av män, det var bara att skrolla neråt för nya...! Och utförligt står det vad dom gillar och hur livet ska vara, hur jag bör se ut, och vad jag ska tycka om!
Jag ropade snart på Maja för att få hjälp att radera mig, jag kände mig som kvävd bland all testosteron eller vad det nu heter, klorofyll, sädeslag?
Vi skrattade så vi höll på att bryta ihop! Där hette dom kexet, tarzan, baguetten ( måste vart en fransman då eller? ) och alla möjliga kreativa saker och så fanns jag där också då: Ann-Sofie, 760131, VIMMERBY! Inte.anonym.alls!!
Så upptäckte Maja "Daily 6" vi tryckte där och upp kom en bild! Under stod det Ja, Nej, kanske! Maja trodde att jag nog skulle svara på om jag ville ha sex med dom eller kanske eller inte, hahaha..! Vi skrattade så tårarna rann, för min dumma nyfikenhet som ledde till en minst sagt exploaterad profil, till paniken av testosteron!
Näääää, ska jag träffa någon, får jag förlita mig på ödet...!
Däremot har jag full respekt för alla som använder dejting via nätet, önskar kanske jag själv kunde vara mer seriös med det men nej, det var bara inte min cup of tea! Och nej, varken jag eller Maja kunde radera min profil, och antalet "besökare" bara ökar! Så jag vill härmed dementera att Ann-Sofie, 760131, VIMMERBY! Inte alls vill vara med på Match.com, det bara bidde så..., som så mycket annat i hennes liv! Ps, hon är dock singel! ;-)

Nu önskar vi er som kikar in här en underbar helg och en bamsekram får ni på köpet! Ann-Sofie

Dalen...

Idag efter jobbet satte jag mig med en låda gamla foton efter min mormor och morfar, de flesta fotona är små och svartvita, helt underbara att titta på, känslan blir lite Carl Larsson idyll, Öland, åkrar och ängar, traktor, hästar som plöjer, kattungar, höns, vita trädgårdsmöbler i trä, förkläden, och kossor förstårs! De flesta kort är från en svunnen tid i Legenäs! Mammas barndomshem! ❤ Jag har hört så många innehållsrika berättelser från tiden där, jag önskar jag hade fått vara med för en dag! Varje sommar på Öland tar jag alltid en tur i mina morföräldrars fotspår, det tröttnar jag aldrig på!
Men det finns en plats som fascinerar mig mer än alla andra platser på Öland, ett ställe jag inte hittar till, men som finns! Jag tror huset kallas för Dalen, och dit kom min mormor som treåring. När hon var tre år adopterade hennes biologiska mamma bort henne, satte en adresslapp om hennes hals, satte henne på ett tåg från Stockholm till Kalmar, i Kalmar sattes hon på en båt över till Öland! Väl framme i huset, Dalen, sattes hon i en spjälsäng, för ingen där hade tid att ta hand om henne, de jobbade ute på fälten! Jag minns så väl hur medveten Maja var när hon var tre år, det riktigt skär i mitt hjärta att förstå hur ledsen, ensam och övergiven hon måste känt sig och varit!
Alle fall, fotona på Dalen, dom fängslar mig, de har dom alltid gjort, och likaså bilderna på Hulda, som adopterade mormor, hon och jag är ganska lika varandra, och det känns som om hon stirrar tillbaka på mig när jag ser henne på foton! Jag har aldrig letat ordentligt efter huset och inte frågat om vägen dit. Jag vet inte riktigt vad det är jag förväntar mig ska hända eller vad jag kommer se när jag väl tar mig dit! Jag känner bara att i sommar är det dags att hitta Dalen! Spännande på nåt konstigt sätt!

Ha en härlig helg alla fina som kikar in här, det ska Maja och jag ha!
Kramar Ann-Sofie

Sunday chill...

Sköna Söndag Hej! Maja och jag har som vanligt haft en jätteskön helg! Det är så himla mysigt att vara lediga tillsammans, tokmysa, busa, bråka, skratta, dansa..! Ja ni som känner oss vet ju hur vi brukar låta! Ungen e ju inte klok nånstans ;D
Vi tittade på Merlin igår, det är ju så sjukt bra, sen blev det Mello också, tyckte de var ganska dåliga bidrag igår? Men jag lyssnade lite på ett halvt öra bara för jag började i Mr Grey del II igår och det är då svårt att lägga ifrån sig dessa böcker!
Idag har jag inte gjort mycket alls, hälsat på Mamma, tittat på foton, satt i album, läst, städat...! Maja är heldag hos bästisen!
Tills jag får hämta hem tjejen ligger jag och fryser under en filt i soffan, känner mig inte helt pigg ikväll!
Hoppas ni alla fina som kikar in här haft en härlig helg, önskar er en skön kväll! ❤
Kramar Ann-Sofie

Från djupet av mitt hjärta...

Jag vet att jag är på väg tillbaka, det är ni många som sett, men emellanåt känns det ändå som så lång väg kvar...
Början på min dåliga självkänsla startade 2008 när jag tappade mitt hår! Hur mycket värk i kroppen jag än hade tänkte jag alltid att om jag fick välja ville jag ha mitt hår tillbaka, det låter ju väldigt ytligt om man inte upplevt det själv! Att tappa håret var som att tappa en del av mig själv, min personlighet, jag kände inte igen mig!
Jag tappade fotfästet, mitt skratt, och många dagar klarade jag inte av att gå ut ur huset!
Men så sakteligen 2010 började mitt hår växa ut igen, och i takt med det stärktes även jag, jag började hitta mitt skratt igen, jag började våga vara jag. Det var som jag väcktes till liv! Men uppvaknandet var lite som att putsa mina fönster, helt plötsligt såg jag klart igen, och insåg att livet jag levde inte vad var jag ville, inte vad var jag förtjänade! Jag var inte så stark som jag önskade, men jag klarade trots allt av att ta mig ur det som var så fel!
Och nu sitter jag här med Maja på Alla hjärtans dag i våran nya lägenhet och njuter av den känsla som pockar på mig, känslan av att jag är här och nu! Jag har ett liv här som jag länge längtat efter, Maja och jag, en aktiv vardag, träning, och känslan av ett välmående som är här för att stanna!
Jag har inte nått ända fram, jag tvivlar i min osäkerhet fortfarande emellanåt, men Rom byggdes inte på en dag och de delmål jag satt upp för mig själv har jag klarat med bravur! Nästa delmål har slutdatum den 5 Maj, och jag ser fram emot att få fortsätta blomma ut ikapp med vårsolens strålar!

Kramar Ann-Sofie

Kaffepaus...

Nu värker kroppen lite efter Vår här, jag vet inte riktigt vad som hände med alla mina promenader, men dom är få just nu! Men om bara en månad är vi inne i Mars, och då brukar ju solen skina och snödroppar blomma utmed husväggarna! Ska bara hålla ut tills dess, det är bra segt emellanåt nu! Men nästa vecka har Maja skollov, skönt! Skönt att slippa ställa klockan, slippa läxor, mattider och rutiner för en stund! Bara varva ner lite och ta hand om varandra blir ett skönt avbrott, för sedan gäller det att hålla i hatten, alltid mycket extra jobb på våren med årsmöte, bokslut och verksamhetsberättelse! Eller vad säger du emmster, hahaha! ( högst internt ) !!
Alle fall mina vänner, fint som snus är det att ta sig en eftermiddagskaffe, skriva av sig lite här, mysa en stund vid köksfönstret och bara låta tankarna vandra, och fortare än vi tror är nog vårsolen här!

Kramar Ann-Sofie

Småland i Februari...

Haft en uppiggande helg, bara tagit time out från alla måsten, skönt att bara vara här och nu för en stund! Något jag måste bli bättre på! Hoppas ni alla fina som kikar in haft en härlig helg! Jag känner mig laddad och redo för en intensiv jobbvecka!
Ta hand om er!
Kramar Ann-Sofie

Rodnar...

Har sträckläst Femtio nyanser av honom, försöker hämta andningen här och tänker Mr Grey, I mean Sir, hur ska jag kunna sova nu?!?

Boken var..., minst sagt, svår att lägga ifrån sig!
Ann-Sofie