Hej hörrni, jag kan inte hålla mig härifrån, mitt huvud alltså...!! Det känns överfullt, sprängfyllt med tankar och känslor jag skulle vilja skriva av mig om, jag behöver skrivandet för att greppa tag om mig själv och reda ut begreppen, valen, och handla därefter. Blir lätt galen om jag inte skriver känner jag, jag tappar fäste..!
Det är inte direkt som man kanske kan tro här hemma, Maja och jag är på väg mot annat håll, till egen plats, till ett nytt hem, bara hon och jag, som det var menat. Jag tog bara tid på mig att förstå det, tog en omväg, gjorde ett tappert försök till det som kändes som oss, men det var bara i min egna dröm, odelad.
Så jag lämnar honom nu, bakom mig. Och jag lämnar huset som en gång var min största dröm, känslan att leva i den och ingenting blev som det såg ut, i drömmarna..! När stora drömmen bara blev ett ok att bära på, ett stort öppet hav utan slut, ett jagande jag aldrig kommer ifatt.
Så jag har bestämt mig, Maja och jag har bestämt oss, för att starta ett nytt kapitel i våra liv, kommer sälja mitt älskade hus och gå vidare, skapa något nytt, skapa ett hem så som jag drömmer om att ett hem ska vara, så som Majas och mitt hem en gång var, fyllt med skratt, skapande, glädje, ljus och kärlek.
Jag hade en känsla av panik vid julas, kände att jag var tvungen att säga upp mig från mitt jobb, men efter mycket grävande i mitt inre var det inte min jobbsituation jag var tvungen att ändra på, det var mitt privatliv..! Jösses, vilken tabbe det kunde blivit där, älskar ju mitt jobb!! Men ibland blir allt bara gröt..
Det blir en tuff tid ett tag framöver, mycket att ta tag i praktiskt, men som jag längtar ska ni veta till den dagen då Maja och jag är på plats, landat, hemma igen! Det är den dagen som håller mig flytande nu, vetskapen om att den kommer! Den dagen och självklart de ögonblick jag omges av nu, jag håller mig uppe även om det tynger, som jag alltid gjort i mitt liv. Men jag njuter av stunderna, jag älskar mina syskon, jag älskade att sitta med er runt köksbordet hos Mamma och dricka kaffe och äta påsktårta.
Och ni som läst min blogg vet hur många gånger jag skrivit
"om det inte vore för Maja.." Och det är ingen skillnad nu, vilken otrolig tjej jag har, hon är klokare än jag visste fanns, hon gör det omöjliga möjligt genom att bara vara sig själv! Vilken styrka hon ger!!
Jag kände först bara att jag var tvungen att lägga ner min blogg, tanken var att börja skriva igen när jag och Maja är på plats, men.., det är inte jag, jag startade ju min blogg för min egen skull och den hjälper mig att samla mina tankar, som min egna lilla terapisession, det är här och nu jag behöver skriva...men bara för det kommer jag ju inte lämna ut allt, som jag aldrig gjort, jag kommer skriva men begränsa mig som alltid, jag har min egna lilla gräns och har aldrig klivit över den.., sen tycker och tänker och begränasar sig alla olika, men jag gillar att vara jag, även i mitt skrivande så gott jag kan.
Ja...såå ligger det till!
Nu njuter jag dock av påsklov, att slippa kliva upp i ottan varje dag, njuter av en glad och utvilad Maja, njuter av att släppa tanken på läxor, aktiviteter och rena kläder.., tar dagen som den kommer, små jobbar och bara försöker vila ut. Försöker samla ny energi!!
Ann-Sofie
