Ja, nu är det en arbetstopp minsann, och det känns som att jag jobbar dygnet runt, jobb och hemmet flyter ihop, och att ha kontor hemma är både för och nackdelar,
Maja kan ropa: Mamma, kontoret ringer...Men jag börjar bli bättre på att ropa tillbaka: Jag jobbar inte nu :) Ibörjan fanns jag tillgänglig jämt men nu stänger jag kontorsdörren, när dagen är klar, och struntar i samtal efter 19, 20, 21? såvida det inte är nån av alla söta ledare, de har jag jour för dygnet runt ( synd bara att de inte syns på lönen, he he...)
Sååå, det är väldigt skönt med fredag och jobbet slutade jag för dagen för ett par minuter sedan, i helgen ska jag ha så mycket hemma fixar tid som möjligt, men vi har danspedagoger från Stockholm här så jag kommer jobba lite i helgen också...men det är ju kul o lyxigt jobb, att sitta o titta på skön dans...
Maja och Peter är i simhallen, och jag ska laga god middag till dem...
Maja brukar komma hem från simhallen och gråta av hunger, det barnet :) Äter som en häst och växer så det knakar, kan ha sina kläder nån månad, innan det är för smått, har varit så nåt år nu, vart ska det sluta ?!
Maja, denna 7 åring, jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla dessa hormoner?,
Maja är inne i sin värsta trotsålder någonsin och jag känner knappt igen henne, är djup, och har gärna djupa konversationer med mig, tycker hon är ful, tycker inte hon är tillräckligt duktig, hon skiftar mellan skratt till gråt, till skratt igen.... och själv växer paniken...
Maja har aldrig brytt sig om någonting...varje gång jag sagt, vad fin du är, har hon svarat: Jag vet! Hon har alltid kännt sig duktig ( vilket hon sannerligen är, otroligt begåvad på mångt o mycket) Känner inte som hon vill nåt, av så mycket som alltid varit skoj...Vart tog min
Maja vägen och vem är denna tonåring som belägrar vårat hus och familj?
??Jag har aldrig behövt läsa några böcker om barn, utan klarat av alla situationer ,men nu, vill jag lova.. åker böckerna fram om 7 åringar! Har ni några tips?!
Önskar er en jätteskön fredagkväll, ta hand om varandra, och sträck ut en hand, till den förbipasserande, eller kanske grannen, eller någon i kön?
GudHjälp oss att se varandra, även bland främlingar, vägled oss att möta varandra, leda in osspå samtal och låt oss växa av varandras olikheter!AmenStor Kram till just dig!
Ann-Sofie